VSFB, föreningen man inte vill vara med i. Men som behövs så väl när man drabbats av sorg efter ett älskat barn. Att förlora ett barn är smärtsamt och det är en sorg som många vittnar om aldrig går över. En sorg man får leva med resten av sitt liv.
Därför är VSFB så viktig för mig, ska jag leva med sorg och saknad behöver jag emellanåt få styrkan att hantera livet som blev. Den styrkan finner jag på olika håll men VSFB är till stort stöd. Där möter jag föräldrar som vet vad jag går igenom, som förstår mina tankar och handlingar. Som kan dela med sig av hur de hanterar sina liv. Vi pratar, fikar och skrattar om vartannat, vi stöttar och finns där för varandra.
Vi träffas bland annat och gör fina blomsterarrangemang till våra barn, vi har samtalsträffar 1 gång i månaden, adventskaffe, sommaravslutning med mera. Där finns även en grupp för vuxna syskon. Syskonen som ofta kommer i skym undan när sorgen flyttar in. De behöver också få prata av sig, de är drabbade av dubbel sorg. Sorg efter att ha mist sitt syskon och en sorg över att föräldrarna mår så dåligt.
I kväll var det årsmöte och därefter mat.
Ikväll skippade jag viktväktar tänket. Imorgon är det en ny dag, nya möjligheter.
