Idag var det blomsterbindning med föreningen VSFB (Vi som förlorat barn). En krans blev det till min älskade tös. En krans gjord av kärlek.
Idag pratade vi lite om gravar och alla beslut man tvingades ta under fruktansvärda omständigheter. Beslut som man idag kanske ångrar eller beslut som känns okej för att man där och då inte visste annat. Ett beslut är ett beslut och går inte att ändra på förrän det har gått 25 år. Man får helt enkelt inte byta plats på kyrkogården. Fullt förståeligt.
Men vi pratade om annat också, vi skrattade och pysslade med våra kransar. Det är en fin stund med andra föräldrar som också mist barn. En stund där vi alla vet hur överjävligt livet kan vara.
Att vara ledig ger mig tid att komma på nya projekt i hemmet. I går blev det som sagt en ny soffa. Idag tittade jag på köksbord, garderob och fåtölj till mitt nya rum som ännu inte är klart. Funderar lite på bordet nedan.
Samtidigt letar jag biljett till Thailand för jag har bestämt mig för att göra om resan jag gjorde i julas. Den var bra för mig och gav mig mycket energi. Tjänstledigt är fixat och jag spanar efter bra flygstol och hotell. Tror att det blir Koh Chang igen men först ett par nätter på annan ö som jag just nu har tappat namnet på. Taxi från Bangkok till ön denna gång.
Om cirka en månad bär det av till en 4 dagars tur till Bosnien och om två månader en vecka till Kroatien. Äntligen har jag börjat längta till mina resor. Det har jag haft svårt för tidigare, jag har rest för att slippa i från sorgen. Flytt min verklighet. Allt för att orka vidare framåt i livet. Livet som blev.
Ps… idag målade jag mig med mascara och upptäckte att mina fransar blivit tätare igen. De som förr var långa och täta blev korta och glesa av allt gråtande av sorg för att jag mist min tös. Nu snart 4 år senare börjar dom återhämta sig. Hoppas på att dom blir långa igen.
