Tacksam för de år vi fick

En dag som så många andra, tankar, minnen, drömmar och lite framtidstro på det. Livet som blev, livet som numera är livet förre och livet efter.

Hur ont det än gör försöker jag känna tacksamhet för det jag har och glädjas över dom som jag har kvar. Att tillåta mig älska mer än jag saknar. Att minnas de år vi fick istället för att sörja de år vi aldrig kommer få. Bella är alltid med mig i mitt hjärta och i mina tankar. Mina tårar rinner ner för kinderna, av smärta, sorg och saknad.

Jag ler åt våra minnen, alla skratt och all kärlek vi hade. Bellas sa ofta genom åren att vi var rika på kärlek i vår familj. Är så tacksam för att hon hann bli vuxen så att vi tillsammans kunde prata om allt som varit genom åren. Hon summerade ihop sin tonårstid som en period i livet där hon tyckte att jag som mamma agerade rätt och var ett riktigt ”pain in the ass”. Precis likadan skulle hon vara mot sina barn eftersom att allt jag gjorde, gjorde jag av kärlek. Det är sånt här jag tänker på numera,  inte på alla gånger när vi hade bråkat och tjafsat. Bella, hon kunde bli arg och hon visste var skåpet skulle stå. Men hon var också väldigt kärleksfull och omtänksam. Hon hade mer att ge här i livet men hon fick inte chansen. Hon berövades livet sommaren 2014 i en tragisk trafikolycka……. livslång sorg och saknad för hennes nära och kära….två års villkorligt och skadestånd blev domen. Vilket hån!!!

Min dotter – min sorg – min blogg!

224 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, Familjen, Kärlek, ofrivilligt liv, Sorg, Trafikolycka. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.