Nu var de det här med hobby……

Man ska ha hobby…. Ja jisses vad det tjatas om det både här och där.

Igår plockade jag  fram mitt material som jag samlat på mig genom åren. Dock har jag inte återupptagit skapandet förrän igår. Men nu så, min hobby ska återupptas. Här ska pärlas och smyckas. Gårdagens resultat ser ni nedan.

Har även annat material som ska bli smycken och mer behöver  införskaffas  till mina projekt insåg jag. Lite projekt som aldrig blivit gjorda, men nu så…. Man ska ha hobby tralalalalaaaa……

Leta runt på datorn och plötsligt dök detta fina foto upp. Det gjorde så ont och tårarna föll. Min fina tös, vad jag saknar dig.

Och jaaaaa, det gör fortfarande ont 4 år senare och jooooo, man tänker fortfarande på sitt döda barn varje dag.

311 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, Hobby, Okategoriserade, Sorg. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nu var de det här med hobby……

  1. Susan Alm skriver:

    Älskar att du skriver det där med att det fortfarande gör ont och att du fortfarande tänker på din älskade tös. Ibland får jag sådana skuldkänslor att jag faktiskt! efter fem månader fortfarande är sjukskriven, fortfarande gråter och fortfarande saknar så det värker och halsen knyter sig. Samtidigt får jag skuldkänslor de dagar och stunder, som också finns redan! där jag mår bra. Fy fan vilket liv jag fick. Ett liv jag inte bad om, men ett liv jag tvingas leva. Kramar till dig ❤️

    • Jenny Borg skriver:

      Du ska inte ha skuldkänslor, du har råkat ut för något så fruktansvärt som att förlora ditt älskade barn. Ta den tid du behöver innan du återgår till jobbet. De bra dagarna är en välsignelse som vi behöver så väl för att samla på oss energi att orka med de dåliga dagarna.Kram ❤️

  2. Lisa från Skåne skriver:

    Vad skönt att ha något som kanske kan skingra tankarna lite i din sorg. Själv älskar jag att handarbeta som att sticka, sy och brodera finns inget som är så avkopplande.
    Ha en skön sommar. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.