Semestern slut och vardagen är tillbaka

Nu är semestern slut och vardagen är tillbaka. Fullt ös på jobbet som vanligt vilket är bra för mig. Då slipper jag tänka och känna. När kollegerna pratar om sina underbara semestrar slutar jag att lyssna och donar med annat. Min semester började också bra men så blev det allt motigare och det kändes som det blev tyngre och tyngre. Som om jag började gå uppför en backe och stegen bara blev tyngre och tyngre. Efter årsdagen kanade jag rätt ner i minnenas arkiv, allt spelades uppp igen och jag hade svårt att hantera alla tankar och känslor. Ångesten fick fäste och jag kan ärligt säga att jag nog hade förträngt hur jävligt ångest kan vara. Den river och sliter i en inombords. Ångest tar så mycket energi från en men nu har jag återigen fått kontroll över den.

Jag förstod att jag inte mådde bra när jag återigen började planera att flytta. Denna gång tänkte jag gå på visning på en nybyggd lägenhet i Staffanstorp och hade kontakt med mäklaren. Vad ska jag där och göra? Hur tänkte jag där? Jag vet att mina tankar på att flytta nog mest beror på att jag vill fly från sorgen och smärtan och jag vet innerst inne att det inte går. Sorg kan man inte fly ifrån, den behöver man bearbeta. Jag är färdig med Veberöd men jag kan inte lämna Bellas gravplats samtidigt som jag vill flytta just för att jag har ett av mina barn på kyrkogården. Det är en smärta som är fruktansvärd att leva med och ibland vill jag förtränga att det är min verklighet. Men det kan jag ju inte göra, för då förtränger jag ju även Bella och det vill jag inte. Henne vill jag minnas med kärlek och värme.

Det är okej att sörja, att visa sig ledsen. Det är okej att ha dagar då man bara ligger i soffan och gråter. Men man behöver också ha bra dagar för att samla energi till dom dåliga dagarna. Jag fokuserar nu på att tänka på mina bra semester dagar som gav mig energi och släppa de dåliga dagarna som bara tog energi. Om fyra månader åker jag till Thailand med förhoppningen att få lika underbara veckor där över jul och nyår som jag hade på förra resan.

Nu när sommaren var så varm satte jag ut vatten till djuren. En dag när jag satt på huk och precis hade fyllt på med vatten kom denna lilla fågel ner från trädet och satt kvar en stund bredvid mig innan den flög iväg.

42 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Arbete, Bella, Döden, Kyrkogården, Okategoriserade, Resor, Sorg, Thailand. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.