Bella saknas oss

I veckan som varit har jag besökt både Stöttepelarna i Ystad och VSFB i Malmö. Behovet av att få prata har varit påtagligt stort. Prata, prata, prata……. Bella skulle ha fyllt  24 år nu på tisdag. Men hon förblir alltid 19 år för att ett as körde ihjäl henne sommaren 2014. Domstolsbeslut finns på att man vållat hennes död på grund av vårdslöshet i trafik.

När omvärlden inte riktigt kan förstå då är det bra att få träffa människor som genom egen erfarenhet vet vad man går igenom. I alla fall är det så för mig.

Med tiden så blir sorgen lättare att hantera, absolut. Men det många kanske inte tänker på är att det kommer nya saker som man måste bearbeta. Exempelvis en sån sak som att kompisarna gifter sig och får barn, köper hus med mera. Men inte Bella, hon får aldrig uppleva det. Med hennes död försvann även mina drömmar och framtidsvisioner som inkluderade henne. Kvar är de drömmar och framtidsvisioner jag har för Samir men också en sorg över att Bella inte heller får uppleva dom. Hon fullständigt avgudade sin storebror genom hela hennes korta liv. Han var hennes idol.

Saknaden är stor och ibland tar sorgen all min energi. Det går att överleva ett trauma som att ens barn har dött. Men det är inte lätt, det är en kamp. Fyra år senare så gråter jag än, saknar än, pratar med henne än. Min dotter – min sorg.