Mitt liv är som att åka en berg- och dalbana

Dagen som igår började så bra, vände snabbt redan vid lunchtid. Min älskade son ringde mig och det gör han aldrig på dagtid då han är ute på praktik. Han ska bli snickare. När jag svarade fick jag inget svar tillbaka, hallå hallå Samir  Samir, tryckte av luren och ringde upp igen, gick ej att komma fram på hans telefon. Han ringde igen: Mamma bli inte orolig men…. Vid det laget var jag halvvägs ut från huset, nycklar i näven och katastroftänket aktiverat.

Phuuuu….. han var på väg till akuten då han skruvat fast sitt finger för att sen naturligtvis ha skruvat loss det igen. Tror ni jag blev lugnare av att höra det? Jag kommer direkt sa jag men det tyckte inte han var nödvändigt. Försöker få tag på min bror som inte svarar. Tömde diskmaskinen i en rasande fart, hängde upp tvätt där ute, satt igång en ny maskin. Ångest på hög nivå och 20 minuter senare ringde min bror äntligen tillbaka. Förklarade läget för honom, bad han ringa Samir och kolla upp hur skadeläget var och om vi verkligen inte skulle komma in till akuten.

Min bror återkommer och skrattar i luren, allt vara lugnt och jag behöver inte oroa mig. Sånt här lär hända fler gånger skrattade han. Jag såg framför mig ett finger med ett stort hål efter en gipsskruv men hem kom sonen med två små stick, ett ingångshål och ett ut gångshål. Det var hans chef som ville att han skulle åka till akuten, väl där röntgade dom fingret och idag är han tillbaka på praktiken. Dock har han lovat mig att aldrig mer börja samtalet med: Mamma du behöver inte vara orolig….. utan: mamma jag har skruvat mig i fingret men det är ingen fara……

Jag berättade för honom att jag hade kommit i min absoluta snyggaste avslappnande klädstil och min absolut snyggaste frisyr. Jag var ju inte redo för ett besök på akuten utan gick här hemma och lullade. Se nedan foto.

Då jag spanat in en massa andra bloggar och har insett att dom som bloggar om ytliga saker är dom som har mest läsare. Så jag gör som dom idag, jag bloggar om min klädstil:

image

Glasögon: optiker Sjöbo

Mjukisbyxor: Ullared

Munkjacka: Åhlens

Tröja: Stadium

Strumpor: Newbody

Frisyr: Home made, Style by Jenny #jag skiterihurjagserutfrisyr

Så nu väntar jag mig att det rasslar in besökare på min blogg 🙂

Idag blev jag fruktansvärt förbannad över att det varnas för en poliskontroll i Veberödsligan på facebook för 511:de gången. La in foto på Bellas bil och skrev att hon dött utanför byn. Hur jävla korkade får man bli??? Den frågan ställer jag till alla er som varnar för poliskontroller. Låt dom göra sitt jobb. Nästa gång är det kanske er familj som drabbas.

Man ska tydligen även blogga om mat så då delar jag med mig av min mat. Dag ett med att tänka på vad jag stoppar i mig gick bra, så nu är jag inne på dag 2. Man ska vara glad för det lilla. Frukosten bestod av te, fil och musli. Lunchen bestod av lax och wokade grönsker, middagen bestod av falukorv, köttbullar och wokade grönsaker. Massor av vatten (och toalettbesök) och två bananer och mer te till det. Ja det gick att leva på det men speciellt mätt var jag inte. Men inte heller överdrivet hungrig. Maten var godare än vad den ser ut att vara på fotot, jag lovar.

image

Saknad och sorg efter sitt barn gör fruktansvärt ont. Jag saknar min tös och varje dag är en kamp. Jag ser inte fram emot sommaren för då kommer årsdagen. Kommer jag någonsin kunna njuta av sommaren igen? Orkar inte planera in nån resa eller trevlig upplevelse i sommar. Jag som älskar mina semestrar och alltid gör någon kul resa antingen inom eller utanför Sverige. I år undrar jag bara hur jag ska ta mig igenom den.

Äskar dig min fina tös <3

2363 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Döden, Okategoriserade, Trafikolycka. Bokmärk permalänken.

3 svar på Mitt liv är som att åka en berg- och dalbana

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.