Avkoppling på hög nivå, precis vad jag behöver

Nu har jag tillbringat några dagar vid Lamai Beach och har en natt kvar innan det är dags att byta hotell igen.

Denna gång hade jag utsikt mot poolen och två minuters promenad till stranden. Jag har snart varit här i Thailand halva tiden av min resa, min oro att få hemlängtan och krupp av att vara ensam så mycket har än så länge varit obefogad. Jag har det hur bra som helst här, jag kopplar verkligen av. Jag läser, badar, går på massage, äter när jag är hungrig och sover när jag är trött. Alla mina problem har jag lämnat där hemma. Problem såsom en frys och gräsklippare som måste fixas och ett hus som jag borde gjort något med i år. Men huset har jag valt att prioritera nästa år. Detta året var det min resa och mig själv som behövde prioriteras. Hemma har jag också lämnat en en anhörig som egentligen behöver mig mycket. Jag har valt att lämna den anhöriga till hemvårdens omsorg. Jag har hamnat i de anhörigas situation att reda upp sånt som inte fungerar, vara slaskhinken som får ta emot frustration och oro som uppstår när det klickar i hjärnkontoret. Den som ser till så att vardagen fungerar och naturligtvis har jag organiserat så att den gör det även när jag är bortrest. Att vara anhörig till en person med demens är inte alltid så lätt. Men då den anhöriga alltid ställt upp för mig ställer jag nu upp för den personen.

Äter ofta vid havet och bjuder gärna de små fåglarna på mina rester.

Jag ser fram emot fler avkopplande dagar på de två andra hotellen som jag ska bo på under min tid här i Koh Samui, Thailand.

66 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Familjen, Hälsa, Mindfullness, Resor, Thailand. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.