Skogspromenad, katastroftänk och en fin låt

Äntligen fredag mina vänner……

Då jag fortfarande är sjukskriven går dagarna utan att jag direkt tänker på vilken dag det är. Fast mitt i veckan har jag en son som ska upp så då väcks jag av hans mobil och går upp och dricker lite te. Sen när han kör iväg kryper jag ner i sängen igen och somnar om. Känslan när jag ligger där i sängen och hör hur han låser dörren om mig – Det kallas kärlek banne mig, han är rädd om mamsen.

För fem minuter sen hör jag på nyheterna att en man hittats död  i en lägenhet på Högaholm i Malmö, katastroftänk direkt. Vad har hänt? Är det barnens pappa? Varför i så fall? Ska Samir drabbas av elände igen? Hmm…. bor han på Högaholm egentligen? Det blev ett samtal till honom och jag tror aldrig jag tidigare blivit så glad för att han svara mig. Undrar vad han egentligen tänkte, jag ringer en fredagskväll och kollar så att han inte är död. Han bor inte ens på Högaholm men dock väldigt nära. Jaja…… Detta katastroftänk kanske lägger sig så småningom.

När det gäller sorg har jag via VSFB på facebook fått tag på nedan länk. Ta er gärna tid att läsa igenom den om ni känner någon som är drabbad.
http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=5069

Idag blev det en promenad och fika med min vän Anita, hon som målar så fina tavlor,  http://akvarell63.blogspot.se  Vi gick en rejäl runda på 50 minuter i skogen. Bildbevis från min mobil:

image

På facebook fick jag idag ett meddelande:

Hejsan, ja kände inte Isabella så, men har en vän som kände henne. Beklagar sorgen. Jag tränar fotboll lite utanför Sjöbo, och ser korset på henne vid vägkanten. Har stannat till där nån gång snabbt bara. Vägen kör jag varje dag så när jag kör där så får ja ont i magen..Tänker på henne och alla inblandade. Ville bara säga de. Ha de bra!

Sånt här värmer mitt sargade hjärta <3 Själv var jag vid kyrkoplatsen idag och kollade så att allt fungerade, om några batterier behövdes bytas samt rensade bort nedbrunna gravljus. Fasiken att man ska behöva ha en sån plats, att man ska behöva ha gravljus på sin inköpslista. Kom på att jag vill köpa lite nya blommor och sätta i vasen där, vill även köpa en egen vas, inte ha kyrkans gröna tradiga vaser. Var köper man det? Bara på begravningsbyråer? Jag tittade inte så noga när jag var tvungen att åka dit, ville bara därifrån. Kändes för jäkligt att behöva gå dit och ta en massa beslut. Vägrade kolla i kataloger, sa att det skulle vara en vit kista. Samir och hans faster fick välja urna, pappan orkade heller inte titta i katalogen. Fy fasiken för den dagen, den var hemsk. Det var inte mitt liv det handlade om, inte min dotter. Det var bara en mardröm och snart skulle jag vakna. Den mardrömmen lever jag i än idag och jag hatar mitt ofrivilliga liv. Jag fick aldrig vakna upp till mitt liv igen, det liv jag själv valt. Jag får bara vakna upp till efterlivet, livet som blev efter trafikolyckan.

Delar ännu en låt, har skivan och den är så fin. Mina tankar går till de drabbade som saknar sin Sebbe. De är idag några av de föräldrar som jag möter. Det vi delar är sorgen och saknaden av våra älskade barn. De har förmågan att skriva musik om sin sorg, jag använder mig av min blogg.

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret – Sebbes bror

Varje dag tänder jag ljus här hemma för min älskade dotter och det kommer jag att fortsätta att göra livet ut.

 

1802 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Döden, Facebook, Kyrkogården, ofrivilligt liv, Okategoriserade, Sjukskriven, Sorg, Youtube. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.