Då är jag sedan ett par dagar på resans sista hotell, Samui green hotel. Bara skylten som visar att där faktiskt är ett hotell, tur att chauffören hittade dit. Fyra trappor måste jag gå upp i för att komma till rummet. Väskorna åker i en egen hiss som är den gröna dörren ser på fotot med trappan. Snacka om vardagsträning.
Jag har blivit en mästare på att smyga i trappan med mina flipflopp på nätterna när jag blir sugen på glass eller choklad mitt i natten. Attans vilken ful ovana jag har skaffat mig. Till saken hör att på detta hotell sitter en nattvakt vid ingången. Honom smyger jag förbi var gång utan att han vaknar. Han sitter sovandes i en väldigt obekväm ställning (tycker jag) med fläkten vid sin sida. Så mycket säkerhet står han för.
Jag bor billigt men tycker att jag ändå bor bra. Gillar fåtöljen, där sitter jag och läser på kvällarna.
Balkong i all ära men utsikten är det sämre med. Fast det visade sig passa mig perfekt. Ingen sol på balkongen gör det behagligare att sitta där. Utsikten är det väl lite så där med.
Men om man spanar lite till höger så ser man solen och bakom maskinen ligger havet. Tar bara 2 minuter att gå dit.
Jag bor nu väldigt centralt och har nära till allt. Det är nu bara sex nätter kvar på resan sen är det dags att åka hem. Kan ärligt säga att nu är jag nöjd, nu har jag fått sol och värme så att det räcker och blir över. Fem veckor ensam i Thailand skulle kanske ha varit fyra men det betyder kanske att nu är jag utvilad och redo för att ta itu med allt som väntar på mig hemma.
Det som var meningen med min resa var att inte dippa och kana ner i mörkret som jag gjorde förra sommaren inför årsdagen och även efter den. I år har det i alla fall än så länge inte blivit så, min plan verkar fungera. Sol, bad, massage, avkoppling och god mat har hjälpt. Nästa vecka kommer årsdagen, fem år sedan livet vände och blev ”livet före och livet efter”.
Min älskades tös, vad jag saknar dig.
