Sista hotellet för denna resa

Då är jag sedan ett par dagar på resans sista hotell, Samui green hotel. Bara skylten som visar att där faktiskt är ett hotell, tur att chauffören hittade dit. Fyra trappor måste jag gå upp i för att komma till rummet. Väskorna åker i en egen hiss som är den gröna dörren ser på fotot med trappan. Snacka om vardagsträning.

Jag har blivit en mästare på att smyga i trappan med mina flipflopp på nätterna när jag blir sugen på glass eller choklad mitt i natten. Attans vilken ful ovana jag har skaffat mig. Till saken hör att på detta hotell sitter en nattvakt vid ingången. Honom smyger jag  förbi var gång utan att han vaknar. Han sitter sovandes i en väldigt obekväm ställning (tycker jag) med fläkten vid sin sida. Så mycket säkerhet står han för.

Jag bor billigt men tycker att jag ändå bor bra. Gillar fåtöljen, där sitter jag och läser på kvällarna.

Balkong i all ära men utsikten är det sämre med. Fast det visade sig passa mig perfekt. Ingen sol på balkongen gör det behagligare att sitta där. Utsikten är det väl lite så där med.

Men om man spanar lite till höger så ser man solen och bakom maskinen ligger havet. Tar bara 2 minuter att gå dit.

Jag bor nu väldigt centralt och har nära till allt. Det är nu bara sex nätter kvar på resan sen är det dags att åka hem. Kan ärligt säga att nu är jag nöjd, nu har jag fått sol och värme så att det räcker och blir över.  Fem veckor ensam i Thailand skulle kanske ha varit fyra men det betyder kanske att nu är jag utvilad och redo för att ta itu med allt som väntar på mig hemma.

Det som var meningen med min resa var att inte dippa och kana ner i mörkret som jag gjorde förra sommaren inför årsdagen och även efter den. I år har det i alla fall än så länge inte blivit så, min plan verkar fungera. Sol, bad, massage, avkoppling och god mat har hjälpt. Nästa vecka kommer årsdagen, fem år sedan livet vände och blev ”livet före och livet efter”.

Min älskades tös, vad jag saknar dig.

1821 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Resor, Sorg, Thailand. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.