Årsdagen har passerat snart är Bellas födelsedag här

Nu är det länge sedan jag var här inne och skrev. Jag kom hem från Thailand kvällen innan årsdagen för Bellas död. Som vanligt la jag ett stort hjärta till min älskade tös på platsen där ett as orsakade hennes död. Domstolsbeslut finns på att någon har vållat hennes död.

Fem år av sorg och saknad. Saknaden är med mig varje dag. Sorgen har med åren blivit lättare att hantera. Men det gör fortfarande väldigt ont att Bella inte längre är med oss. Att inte ens få uppleva sin 20-årsdag, så fruktansvärt. Att bli berövad sitt liv för att det finns idioter ute i trafiken. Så många unga människor som varje år mister sina liv på grund av andra i trafiken.

Min dotter älskade röda rosor.

Det finns inga ord som kan beskriva sorgen och saknaden efter att ett av ens barn har dött. Det går heller inte över, smärtan försvinner inte. Men man lär sig att leva med den för att man inte har något val. Ingen överlever egentligen ett dött barn men vi är många som måste göra det. För det finns inget annat val. Våra liv ska gå vidare hur tungt det än är.

Om några dagar skulle Bella ha fyllt 25 år. Vem hade hon varit nu? Var hade hon bott? Gift? Barn? Yrke? Så många frågor som aldrig kommer kunna få svar.

Det går inte en dag utan att jag saknar min tös, tänker på henne och pratar med henne. Det finns dom som tror att man efter ett tag slutar tänka på sitt döda barn och att det därmed blir lättare att hantera sorgen och leva som vanligt igen. Man jämför gärna med sorgen efter andra släktingar. Gör inte det om du pratar med en förälder som förlorat sitt barn, inte om du fortfarande vill ha föräldern kvar som vän. Leva som vanligt? När ditt barn dött? Livet blir aldrig som vanligt igen. Ditt liv delas upp i livet före och livet efter.

Jag har även i år tagit ledigt från jobbet på Bellas födelsedag. Den dagen är min och hennes, den dagen vill jag minnas henne med extra mycket kärlek. Vara ifred med min sorg och saknad. Inte stå på jobbet och låtsas att allt är som vanligt, för det är det inte. Det är en tung dag men också en dag med mycket kärlek. Den dagen var en lycklig dag den 18 september 1994. Mitt andra barn hade fötts, livet var komplett. Tjugo år senare rasade livet.

 

1481 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Bellas födelsedag, Döden, Kärlek, Kyrkogården, Sorg, Thailand, Trafikolycka. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.