Julen är en tung tid för många

Det tog tid, ja flera år. Men så i år kom julkänslan tillbaka. Jag kände att jag återigen ville ha julmys. Gran, tomtar och julmusik. Var i Ullared i höstas, gick igenom julavdelningen då  bland annat en gran stod på inköpslistan. Men det gick inte, jag mådde illa och kände att jag inte var redo. Sorgen sköljde över mig. Accepterade läget och tänkte att det får vara så då. Ingen gran i år heller. Jag slängde min julgran och en massa andra grejer när Bella dog. Aldrig mer……. aldrig mer……

Började se julfilmer, många filmer. Julkänslan började komma. Bestämde mig för att göra ett nytt försök. Åkte till Malmö, köpte gran, julgransmatta, glitter, ljusslinga och julgranskulor. Hemma igen gick jag ut till förrådet och plockade fram mina tomtar som jag inte rört sedan Bella dog för 6 år sedan. Julpyntade hemmet och spelade massor av julmusik. Jag kunde äntligen mysa i mitt julpyntade hem. Julkänslan har börjat återkomma.

Högtider är ofta tunga och jobbiga att ta sig igenom när man har förlorat ett barn. I mitt fall min 19-åriga dotter som älskade julen.

Kan vara svårt för icke drabbade att förstå hur smärtsamt det är och hur förändrat livet blir. Hur tufft det är att finna en balans i livet igen. Att livet plötsligt delats upp i livet före och livet efter. Det är inte en sorg som går över. Man slutar inte sakna sitt barn.

Satsar på min nya hobby att vara mer ute i naturen. Det är så läkande för kropp och själ. Provade mina nya skor idag, vandrade och fikade vid Dalby stenbrott. När man tappar fotfästet i livet tjatas det gärna om att man måste göra saker man tycker om, saker som man tycker är kul. Men helt ärligt, vad är kul när ens barn har dött? Inget, absolut inget är mitt svar. Man måste skaffa sig en hobby fick jag höra. Så nu har jag gjort det, tog sisådär 6 år bara. Känns som att det passar mig, gillar campinglivet och nu utökar jag det intresset med vandringar.


2158 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, Glädje, Hälsa, Hobby, Högtider, Jul, ofrivilligt liv, Sorg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.