9 månader sen den jävla trafikolyckan

Ja mina vänner, idag är det 9 månader sen jag fick det hemska beskedet att Bella varit med i en trafikolycka och var allvarligt skadad. 9 hemska månader med sorg och saknad och massor av tårar. Att man kan gråta så mycket och så lätt. Det behövs inte mycket för att tårarna ska komma. Så mycket som gör så ont, saknaden är enorm. Fattar inte att man faktiskt kan leva vidare efter ett sådant här trauma och till på köpet ha ett bra liv. Jag är inte där än men jag följer ju andra föräldrar och ser att på något sätt går deras liv vidare.

Idag har jag åter varit ute vid vägplatsen och lyckades medvetet reta upp en förare, hens tuta fungerade utmärkt kan jag berätta. Men lilla vän, fastnade din hand på tutan? Ett tips: håll koll på dina medtrafikanter!!

Därefter körde jag och köpte blommor till platsen på kyrkan, åkte dit och tände upp ljus och satt blommorna i den gröna vasen. Jag håller på att leta efter en ny vas men inte helt enkelt när man inte är ute bland affärerna så ofta, näst intill aldrig. Den som fanns i blomsteraffären tyckte jag var för stor , fortsätter leta.

Sen var det dags för ett läkarbesök och idag lärde jag mig en sak: inga läkarbesök när det är känsliga dagar, tårarna bara sprutar ur en när hen frågar: Hur har du det?? Blääää……

Men läkaren är bra, den bästa jag har träffat på flera år så den listar jag mig hos. Har haft hen sedan årsskiftet,  när den andra läkaren slutade. Sjukskriven ett bra tag till men med framåtsyftande planer. Är det kanske så att det äntligen finns något till stöd för mig? Jag menar, utöver så tycker jag att samhället mest verkar fungera för de på andra sidan. Ja ni förstår nog vad jag menar efter alla de inlägg där jag har spytt galla över det svenska rättsystemet. Jag har inte själv valt detta livet, ej heller Bella. Vi är påtvingade ett liv ingen av oss vill ha. Ett liv utan vår älskade Bella som både syntes och hördes och var så kärleksfull och omtänksam.

Jag vill passa på att genom bloggen tacka er som på något sätt försökt att stötta mig trots att vi kanske egentligen inte känner varandra eller tidigare ej har umgåtts. Ni ska veta att det värmer och känns i mitt hjärta att det finns så underbara människor. Men jag måste ärligt erkänna att jag har och har alltid haft väldigt svårt för att be om hjälp. Jag är den som hjälper andra men aldrig själv ber om hjälp. Så bara det att jag själv valt att gå i terapi är stort för mig. Jag jobbar på att lära mig att man får lov att be om hjälp, att ensam inte alltid är starkast. Att man måste inse sina begränsningar och inte glömma bort sig själv och sin egna hälsa.

Ha en trevlig valborg!

image                                  Christian Wass, jag bara älskar de budskapen han lägger upp på sin facebooksida.

 

Älskade Bella, livet blir aldrig mer sig likt. Jag saknar dig sjukt mycket och önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden  så att jag kunde ha förhindrat olyckan. Smärtan i att ha ett liv utan dig är fruktansvärd, jag kämpar och kämpar men det är inte lätt. Ibland vill jag bara ge upp men så tänker jag att jag måste återvända till livet och leva det för dig också. Hatar mitt ofrivilliga liv. Bella du är bäst!!

 

1918 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Kyrkogården, ofrivilligt liv, Sjukskriven, Trafikolycka, Vägplatsen, Vi har kraften. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.