Vad sorgen gör med kroppen

I dag har jag varit på en föreläsning som handlade om just det jag skrev här i rubriken. En föreläsning jag väntat ett tag på, kände att just den behöver jag gå på. Jag behöver få bekräftat det jag vet, att sorgen påverkar kroppen. En kvinna som är utbildad psykoterapeut föreläste och kopplade till forskning. Jag antecknade en massa och ska dela med mig av det till er. Men inte i kväll för nu är jag helt slut. Men hon bekräftade det jag redan vet, att förlora ett barn (oavsett ålder) är ett trauma och hjärnan tar skada av trauma och enorm stresspåverkan under längre tid. Men det fantastiska är att hjärnan reparera sig igen om man ger den möjlighet att återhämta sig. Dock kan ta det tid, ja till och med år. Ett bra tips är att meditera och vara ute i naturen. Ljus skog, gärna med närhet till vatten, är väldigt läkande för själen.

Snart dags för lussebak i vart och varannat hem så jag bjuder på min dotters underbara humor på fotot nedan.

Så älskad, så saknad.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Döden, Mindfullness, Sorg | Lämna en kommentar

En helg i Göteborg

Hela helgen har jag befunnit på i Göteborg. Det har varit en helg med föreläsningar, workshops och umgänge med andra drabbade föräldrar. Det var den årliga helgen med VSFB som de anordnar för stödpersoner och drabbade syskon (syskonen glöms tyvärr ofta bort där ute i samhället). Ibland finns även möjlighet för andra medlemmar inom VSFB att komma. Som i helgen, för då firades också att VSFB tyvärr har funnits i 25 år. En förening som finns men som ingen egentligen vill vara med i. Vill passa på och förtydliga att ett barn är ett barn så länge det finns föräldrar som sörjer. Sorgen är lika tung oavsett åldern på ens barn när de dör.

Jag passade på att följa med en annan mamma upp tillt Gothia Town, vilken utsikt. Närmare än så här har jag inte varit ”Lotta på Liseberg”.

Solnedgången var fin.

Helt ärligt så var denna rondell inget att leka med. Vilken kaos, och vi hade oturen att behöva runda den två gånger innan vi kom av igen vid rätt avfart och utan krockskador. Till och med göteborgarna vittnade om att den rondell är fruktansvärd. Jag var glad för att det inte var jag som körde.

Två för mig okända föräldrar  (det är dom så klart inte längre) kom fram till mig och berättade att dom läser min blogg, den ger dom hopp och stöd i deras sorg. Sånt värmer och det är ju precis det jag vill. Att andra människor med sorg ska ha hjälp av att jag delar med mig av mitt liv, min sorg.

Fick förresten veta i helgen att det finns forskning som visar att många människor med sorg får en svacka det fjärde året. Kände helt klart igen mig med tanke på den dåliga sommar jag har haft. Nu blev det bekräftat, jag är inte ensam om att råka ut för det. Nu kan jag inte hänvisa till forskningen så ni får helt enkelt lita på mitt ord. Det var under en föreläsning som detta togs upp så nu vet ni också det.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Döden, Resor, Sorg, VSFB | 3 kommentarer

Sminkkurs och VSFB träff i Göteborg

Det har varit en intensiv vecka men jag hann med ett besök på Make up store med en vän. Vi blev sminkade (och fick sminktips) och sedan gick vi och åt kvällsmat innan vi skiljdes åt. Fick en komplimang för min tatuering och val av plats.

Lilla resväska är packad för i helgen är det VSFB träff för stödpersoner i Göteborg. Men även aktiviteter för även de andra medlemmarna inom organisationen.

Jag delar kontorbord med en kollega. Tror ni hon menade att jag skulle hålla mig inom min plats? Ja jisses vad vi skrattade. Kan tillägga att det omorganisering på gång så snart är det ordning och reda. Snart alltså…… Som tur är så tycker om hon att ha mig som kollegranne ändå.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Arbete, Glädje, Vänner, Vardag, VSFB | Lämna en kommentar

Bowling och renovering

Helgen startade i fredags med en after work med kollegerna i Ystad. Vi bowlade och åt mat. Det gick inte så bra för mig men attans vad träningsvärk det gav.
Snackade och skrattade så det stod härliga till. Kul att lära känna varandra utanför jobbet när man är ett nytt arbetslag.

Min renovering är nog Sveriges långsammaste. Den har pågått i lite mer än 1 år. Men nu är jag i alla fall på målningen och insåg att den vita färgen var väldigt vit och så vill jag ju inte ha det. Jag riktigt bländas av den så då var det bara att köra iväg och köpa ny vit färg med lite brytning i. Sen upptäckte jag att dörren ju är mer gul än vit nu, innan var väggen gul (tidigare ägares val)  och dörren vit. Så det fick bli färg till dörren också.

Måste ta ett beslut om golv också och se till att köpa hem det. Snyggast hade varit att lägga samma golv som i rummet bredvid. Men det kommer aldrig ske. Har ännu inte glömt hur drygt det var när jag köpte huset och vald att lägga in furu som jag vit laserad och oljade in *2 på 30 kvm. Jag trodde aldrig jag skulle bli klar. Om jag mot förmodan måste fixa till det golvet igen så kommer jag anlita en målare som målar det och det lär inte ske inom överskådlig tid. Jag är väldigt trött på renoverings projekt, stora som små. Så golvet i detta rum kommer att vara klart för att läggas direkt och det kommer inte att ske av mig. Det räcker att jag spacklar och målar med viss assistans av sonen. Sakta men säkert så kommer jag en dag få min läshörna i rummet.

För 1 år sedan kontaktade jag en elektriker firma, efter två månader hörde jag av mig igen. Båda gångerna skulle de återkomma. Kabeln hänger fortfarande i vägen och allt annat som jag behöver ha gjort är ogjort. Känns som att jag måste kontakta en elektriker snart med en förhoppning om att dom vill ta sig an jobbet. Jag anser att den förra elektriker firman borde hört av sig även om dom inte ville åta sig uppdraget. Kanske är det för litet för dom? Och inte inbringar så mycket pengar?  Men för mig är det mycket och inget jag kan göra själv.

Kommer bli superbra när det väl är klart. Nedan bild är från innan jag påbörjade renoveringen.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Arbete, Glädje, Okategoriserade, Vänner, Vardag | Lämna en kommentar

Semestern 2019 är planerad

En kväll bara så där för att jag kände för det så bokade jag en flygstol till Thailand till nästa sommar ( eller så sanningen: årets semester var jobbig och jag mer eller mindre bara väntade på att kunna återgå till jobbet igen. Så jag bestämde mig för att resa bort när nästa semester börjar och inte komma hem förrän dagen innan årsdagen. Det är en tung dag även om jag delar den med andra som älskar Bella. Det är en dag då jag behöver vara med dom och både skratta och gråta). Fem veckor ska jag vara iväg. Super nöjd med min biljett tills jag kom på att visum krävs om man ska vara i landet mer än 30 dagar, och jag ska vara där 34. Googlar på visum och ser att det kostar 800 konor + kostnad för nytagna passfoto + rekommenderat brev dit + antagligen kostnaden för rekommenderat brev hemåt också. Nu kändes helt plötsligt biljetten lite dyrare än jag tänkt mig. Men så upptäckte jag att det bara kostar 300 kronor för visum via ambassaden, jag hade hittat in till en annan sida som ordnar visum till hela världen. Helt plötsligt kände jag att jag sparade 500 kronor så nu är jag nöjd igen. Ja om man bortser från allt krångel med pappersarbete och kopior och besök för fotografering som tillkommer bara för att jag inte läst på ordentligt.

Om lite mer än två månader återvänder jag till detta hav men inte denna strand. Valt ett boende ett par kilometer därifrån.

Jag reser fortfarande bort för att vila från vardagen där jag lever utan ett av mina barn. Det är ett sätt för mig att finna ro i själen och få vila upp mig och fylla på med energi.

Bakslag med vikten har jag också haft. Men coachen tittar i listan (som visar min viktnedgång)och säger: jag är lugn det här fixar du. Japp säger jag, nu ska jag på banan igen. Det rör sig ”bara” om två kilo och jag vet absolut varför dom har tillkommit. Mums!!!! Lite väl mycket mums, så nu ska jag strama upp matintaget igen. Snacka om att maten har en stor betydelse, stolt över att ha tappat 22 kilo (just nu bara 20) enbart genom att ändra min kost.

Kanske inte helt genomtänkt att köpa chokladsås just nu? Men så innehåller den bara 7 sp och jag tänker ju inte äta upp allt samtidigt. Sen ska jag prova den med Larsa youghurt som är 0 sp och lite bär. Kanske, kanske, kanske kan det smaka lika gott som mjukglassen i sommar? Håller tummarna.

Min fina älskade tös, som jag saknar henne. Tacksam för att jag har Samir kvar,utan honom vet jag inte hur jag skulle ha klarat allt detta.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Arbete, Bella, Döden, Familjen, Hälsa, Kärlek, Mindfullness, Resor, Sorg, Thailand, Vardag, Vikt, Viktväktarna | Lämna en kommentar

Uppdaterat blogglänkar

För att hantera sorgen efter min dotter läser jag bloggar, tidningsartiklar, böcker eller kommentarer inne på VSFB.s facebooksida. Allt för att förstå hur andra klarar sina påtvingade liv. Livet utan alla barn kvar vid ens sida här i livet.

Ju längre tiden går ju svårare upplever jag att det är för omgivningen att förstå att sorgen fortfarande är högst närvarande i ens liv. Den har liksom inte försvunnit och den man har förlorat har man inte slutat sakna eller tänka på. Man har heller inte slutat gråta eller uppleva ångest i lindrig form eller ångestattacker när det blir som jobbigast. Men det som har hänt är att man på något vis har lärt sig hantera sorgen, saknaden, ångesten och tårarna på ett bättre  sätt ju mer tiden går.

Jag har nu via VSFB frågat andra föräldrar om jag får dela deras bloggar här på min blogg. Så fliken med bloggar är nu uppdaterad och jag kommer efterhand fortsätta fylla på den. Jag tror att när man hittar in på min blogg och kanske stannar kvar är det för att den handlar om just sorg. Och detta är ju min blogg, min dotter och min sorg. Andra föräldrar berättar sina historier. Därför vill jag försöka underlätta för er som vill/behöver läsa om sorg att hitta andra som skriver om just det ämnet.

Min familj två månader innan Bella blev ihjälkörd. Och ja, jag gråter nu när jag tittar på detta foto och lägger upp det här på min blogg. Som jag saknar Bella.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Bloggar, Döden, Sorg, VSFB | 3 kommentarer

Thailand, sorg och Magdalena Graafs blogg

Ibland följer jag Magdalena Graafs blogg då hennes son dog endast 19 år gammal kort tid efter att vi förlorat våran Bella. Ibland skriver hon om sin sorg och just nu befinner hon sig i Thailand för en välbehövlig paus från livet som varit tufft för henne på många sätt genom åren. Magdalena har valt att köpa en resa med olika välmående behandlingar för både kropp och själ.  Hennes blogg hittar du här.

Själv längtar jag tills det är dags för mig att få resa till Thailand. Få koppla av, äta gott, få massage och bara vara. Funderar på att det skulle vara spännande att stanna längre än tre veckor. Men det kan jag inte på grund av jobb. Men det finns ju en semester i sommar, tänk om jag skulle kunna resa bort alla dom veckorna? Fast skulle jag gilla att resa ensam så många veckor? Eller bara få hemlängtan? Ska känna efter lite över julen när jag är borta nästan tre veckor. Har alltid drömt om en snarlik backpackersresa. Kanske provar det och gör en extremt billig resa till sommar med fokus på: superbilligt, många veckor, röra mig lite mer på olika ställen och packa i ryggsäck.

Jag har ännu inte fått ihop hela mitt livspussel i det nya livet som blev. Bland annat har jag svårt för att bo själv men jag börjar vänja mig. Dock visar det sig bland annat  i min handlingsförlamning som inträder så fort det är helg eller jag har annan form av ledighet. Det gör att jag gärna reser bort i stället för bara blir sittandes här hemma. Men att resa är dyrt så till höstlovet tänker jag mig en liten lågbudgets stadsresa. Jag tänker helt enkelt våldgästa min bror i Malmö och medan han jobbar ska jag utforska Malmö. Han är lyckligt ovetandes än så länge.

Igår såg jag filmen om Astrid Lindgrens liv tillsammans med en vän. Den var bra men kunde varit bättre. Fast absolut sevärd. Väl hemma i mörkret märker jag att något stort är placerat på min trappa. En vän som gillar att jäklas med mig satt helt enkelt upp denna klumpiga sak på min trappa ihop om att det skulle regna när jag kom hem och var tvungen att flytta den. Ni kan tro att jag funderar på hur jag ska kontra detta, hämnden är ljuv. Nåja, snäll är han min vän så nu har jag ett ställe jag kan slänga ner min ved i så slipper jag stapla den när jag väl har beställt hem den.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bloggar, Döden, Resor, Thailand, Vänner | 5 kommentarer

Femte födelsedagen utanför Bella

Idag skulle Bella ha fyllt 24 år men det får varken hon eller vi andra uppleva. Jag funderar ofta på hur hennes liv hade sett ut idag. När hon dog höll hon på att söka in till en bilmekaniker utbildning, fast sen skulle hon jobba med barn sa hon. Hon hade ett stort bilintresserade och var gärna iväg på bilträffar. En gång var hon och jag på väg till Malmö när något började släpa i marken under bilen. Jag stannade och hon hoppade ur bilen, kikade in under bilen  och fixade till något provisoriskt som var löst. Sen fick vi köra iväg och få det fixat.

Min fina älskade saknade tös, vad livet har blivit tomt utan dig.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Bellas födelsedag, Döden, Kyrkogården, ofrivilligt liv, Okategoriserade, Sorg | Lämna en kommentar

Bella saknas oss

I veckan som varit har jag besökt både Stöttepelarna i Ystad och VSFB i Malmö. Behovet av att få prata har varit påtagligt stort. Prata, prata, prata……. Bella skulle ha fyllt  24 år nu på tisdag. Men hon förblir alltid 19 år för att ett as körde ihjäl henne sommaren 2014. Domstolsbeslut finns på att man vållat hennes död på grund av vårdslöshet i trafik.

När omvärlden inte riktigt kan förstå då är det bra att få träffa människor som genom egen erfarenhet vet vad man går igenom. I alla fall är det så för mig.

Med tiden så blir sorgen lättare att hantera, absolut. Men det många kanske inte tänker på är att det kommer nya saker som man måste bearbeta. Exempelvis en sån sak som att kompisarna gifter sig och får barn, köper hus med mera. Men inte Bella, hon får aldrig uppleva det. Med hennes död försvann även mina drömmar och framtidsvisioner som inkluderade henne. Kvar är de drömmar och framtidsvisioner jag har för Samir men också en sorg över att Bella inte heller får uppleva dom. Hon fullständigt avgudade sin storebror genom hela hennes korta liv. Han var hennes idol.

Saknaden är stor och ibland tar sorgen all min energi. Det går att överleva ett trauma som att ens barn har dött. Men det är inte lätt, det är en kamp. Fyra år senare så gråter jag än, saknar än, pratar med henne än. Min dotter – min sorg.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Bellas födelsedag, Döden, ofrivilligt liv, Samir, Sorg, Stöttepelarna, VSFB | 4 kommentarer

Glass i stora lass

Om gårdagen var en soffdag så har jag idag fått en del gjort. Steg upp i rimlig tid. Gjorde lite jobb, besökte mamma och var ute på Eriksgården med en vän och åt bärbuffé med glass. Mums, vad gott. Man äter absolut mer än man borde så viktväktartänket får man allt skippa en dag man är där.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Arbete, Vänner, Viktväktarna | Lämna en kommentar