Julen är härlig tra la la laaaa – NOT

Nu har jag haft ett par tunga veckor där jag emellanåt gråter mig till sömns. Det är när jag ska sova som tankarna kommer, varför Bella? Varför min älskade tös? Det gör ont, fruktansvärt ont att Bella inte är här hos oss.

Ja, det har gått mer än tre år nu. Men tror omgivningen verkligen att man inte tänker så ofta på sitt döda barn bara för att några år har gått? Fel, helt fel….. man tänker på sitt döda barn varje dag. Flera gånger om dagen. Det är en sorg så stor och tung att leva med att den påverkar ens liv hela tiden på ett eller annat sätt.

Jag pratar ofta om Bella, om alla minnen som jag har. När andra nämner sina barn nämner jag mina, både Samir och Bella. Jag måste får prata om Bella också, hon är en del av mig. Har alltid varit och kommer så förbli.

Jag lever med min sorg men jag jobbar, umgås med vänner och gör så gott jag kan för att bygga upp mitt nya liv. Livet som blev……

I år har jag varit i affären och köpt julklappar till lilla Tilda, även om jag inte kommer fira jul med henne i år. Det var inte helt smärtfritt, det är tungt att vara i butikerna nu när julen närmar sig.

Idag har jag varit i väg och växlat pengar, gjort lite andra ärende så att jag är redo nästa söndag när det bär av till Thailand. Bland annat var jag tvungen att köpa en ny bikini, resultatet av att vara medlem på Viktväktarna har resulterat i minus 6,8 kg. Lite för lite tycker jag men det går neråt i alla fall. Nu har jag gått ner sammanlagt 13 kilo av alla de som jag åt upp mig när Bella dog. X antal kilo kvar tills jag är i mål.

Känner tyvärr ingen större glädje över resan…. Inget konstigt säger terapeuten. Men jag behöver nog julstrejka i år också, annars hade jag nog inte bokat resan. Så jag reser och kommer vila upp mig med massor av sol, massage och bara vara tid.

Min kamin är nu på plats, kvar är bara en besiktning av sotaren som sker i veckan. Renoveringen av rummet är inte helt klart än.

Samir har nu lite saker pågång men ännu får jag inte blogga ut så mycket om det. Men inom kort kommer han inte längre bo hemma. Så nu snabbar han nog på lite med mitt rum.

För er som följt bloggen en längre tid och stört er på det mesta, till er säger jag: det är jag själv som betalar allt, resa och kamin, med egna tjänade vita pengar. Skitpengarna för skitstraff varken ägs eller har ägts av mig. Fängelsestraff hade varit det ända rätta – skitsystem i rättssamhället om ni frågar mig. Åtalas man för att ha vållat en annan människas död så borde fängelsestraff vara ända alternativet även när det sker ute i trafiken.

Knappt tjugo år fick vi behålla vår älskade Bella. En dag bara försvann hon och livet är sedan dess tungt.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Högtider, Jul, ofrivilligt liv, Okategoriserade, Resor, Sorg, Thailand, Trafikolycka, Vikt, Viktväktarna | 7 kommentarer

Ovanligt lång paus från bloggen

Jag har valt att inte blogga på ett tag och fokusera på mig och mitt privatliv. Det liv jag inte bloggar om, tro det eller ej men ett sånt liv har jag också. Allt har aldrig luftats här på bloggen.

Mycket har hänt i mitt liv de senaste månaderna och jag har åter börjat bry mig om mig själv. Börjat ge mig själv omtanke och kärlek.

Unnat mig spa, massage, nya slingor i håret, fixat naglarna och gått ner några kilo i vikt.

När alla pratar jul tänker jag: Thailand, strand, värme, massage, avkoppling och god mat. Så hanterar jag julen i år.

Jag har en fantastisk psykoterapeut som har hjälpt mig igenom dessa år av tung sorg efter min älskade Bella. Snart ska terapin avslutas, vilket egentligen var tänkt redan i somras. Men den förlängdes då det fanns ett behov av det.

Sonen löser mitt (och kollegans) ”problem” till elevens val inom träslöjd.

Saknar mitt älskade hjärta.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Hälsa, Jul, Kärlek, Okategoriserade, Resor, Sorg, Terapi, Thailand, Vikt | Lämna en kommentar

Så mycket kärlek till Bella

Idag har Bellas plats fyllts på med massor av kärlek. I natt lyser det fint på hennes plats.

Sorgen och saknaden är en del av mitt liv. Just nu är det kämpigt och tårarna kommer emellanåt. Julen närmar sig, en högtid jag inte längre tycker om. I år har jag valt att resa bort för det gör så ont att Bella inte får vara med oss längre.

I natt är tankarna tunga och jag kan inte sova. Jag vill bara skrika rakt ut: Kom HEM Bella!!

Två gånger på kort tid har jag drömt om Bella. I båda drömmarna sa hon att hon snart kommer hem. Att vakna upp och inse att det bara varit en dröm är smärtsamt.

2014

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Kyrkogården, Okategoriserade, Resor, Sorg | Lämna en kommentar

Hemma igen och ett blomsterhjärta till Bella

I morse var jag återigen hemma från min minisemester. Tre kalla och blåsiga dagar fick jag i Polen. Men jag hade det bra och fick tre timmars massage och god mat. Liten väska = ingen shopping, men nått lite kom ner. Snacka om att jag ska ta hand om min hy.

Detta par sitter på en bänk i Gdansk. En stad jag gjorde en snabbvisit i och åt lunch.

Detta häftiga krokiga hus ligger i Sopot.

Väl hemma idag blev det en tur till frisören och lite nya slingor i håret. Sen ikväll var jag iväg och gjorde ett blomsterhjärta till min älskade tös.

Så fel att ha Bella på en kyrkogård. Det gör så ont att inte få ha henne här med oss. Körde direkt till kyrkogården och la hjärtat hos Bella. Tände ett ljus och svor över livet som blev. Hon bara försvann ifrån oss och det gav oss livslång sorg.

 

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Kyrkogården, Okategoriserade, Resor, Sorg | Lämna en kommentar

Husvisning och galenskaper

Igår var jag på tjejmiddag och träffade ett gäng härliga tjejer. Idag renoveras det lite här hemma.

Imorgon bär det av till Polen och väskan är packad. Det går om man vill och jag fick även med två tidningar och en bok.

Mitt under renoveringen är det dags att köra på husvisning. Sonen letar hus och hittar man ingen stege får man lösa det ändå. Zimon passar på att styrketräna och Fredrik filmar deras galenskaper.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

En fullspäckad helg

En dag kvar på jobbet sen är det en veckas ledighet så snart bär det av till Polen. Ska bli skönt att komma hemifrån och bara vara.

Men först ska jag hinna med en tjejkväll imorgon. På lördag är det familj/släkt middag på restaurang samt växla pengar. Det är inte alla taxibilar i Polen som tar kort lärde jag mig förra gången jag var där. Så lite kontanter är bra att ha. På söndagmorgon åker jag iväg.

Jag hoppas att sonen passar på att renovera medan jag inte är hemma.

Sonen och hans kompis fixar mitt rum.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Familjen, Resor, Samir | Lämna en kommentar

Begravningen och fina foto på Bella

När Bella dog rasade min värld. Dagen det var dags att ta adjö av henne i kyrkan minns jag vagt. Men jag minns alla blommor, jag minns att jag grät, jag minns att allt kändes så overkligt. Jag minns att vi gick ut med kistan till begravningsbilen. Varför minns jag inte så mycket? För att jag var fullproppad av ångestdämpande mediciner så klart, högre dos än rekommenderat. Jag hade avkrävt kyrkans personal på att inte lämna ut datumen. Ingen fick komma för utom vi närmaste. Min dotter – min sorg. Nu var kyrkans personal lite mer van vid såna här situationer så de undrade om de fick ha öppet en annan dag för andra som ville ta farväl. Det fick dom och jag är tacksam för att det fanns dom som kom och tog farväl. Jag var inte där men Samir och Zimon var det.

Kyrkan var full av blommor. Själv fotograferade jag inget. Så nedan bilder är hämtade från Bellas pappas favebooksida. Även de på Bella.

Bella och hennes lillebror på sin student. Ett år senare finns hon inte.

Denna smärta är orsakad på grund av vårdslöshet i trafik. Domstolsbeslut finns på att någon har vållat Bellas död, resultatet blev 2 års villkorlig dom och skadestånd, ett stort jävla hån till straff. Jag fick livstidsdom med sorg och saknad.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Begravning, Bella, Döden, Familjen, Kyrkogården, ofrivilligt liv, Sorg, Trafikolycka | 2 kommentarer

Startbesked för installation av en kami

Nu är jag igång med målet att ha en kamin. Startbesked har kommit från kommunen och kaminen är beställd.

Lite mer att fixa så att allt blir klart och godkänt. Ser fram emot mys i mitt hus kalla vinterkvällar.

Jag befinner mig ännu i svackan och många tankar far genom mitt huvud. Varit iväg ikväll och träffat andra drabbade föräldrar. I kväll behövde jag få ventilera mina tankar och känslor. Prata om sånt jag inte pratar med mina vänner om. För mig är VSFB (vi som förlorat barn) en ventil och ett enormt stöd.

 

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Sorg, VSFB | Lämna en kommentar

Höstsoppa, förkylning och foto på Bella

God hemmalagad soppa i detta ruskväder. Att det dessutom är 0 smart points gör inte saken sämre.

Sakta men säkert rör sig vågen neråt. Tre kilo mindre och första guldstjärnan har jag fått. Viktväktarna fungerar för mig. Än så länge i alla fall.

Förkylning,  tänka vikt och dricka för lite är ingen bra kombination. Något jag lärde mig idag. Huvudvärk delux och trött som jag vet inte vad.

Fotocollage som dök upp på min dotters Facebook sida. Värmer så gott i hjärtat när man lägger in foto där, eller skriver något. Tanken att man minns min dotter………..

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Sorg, Vikt, Viktväktarna | Lämna en kommentar

Svackor kommer i livet som blev

Inombords har jag en svacka. Jag märker att ångesten försöker gripa tag i mig och jag gör så gott jag kan för att mota bort den. Bellas födelsedag var den 18 september och nu nalkas julen. En högtid så svår nuförtiden att jag inte orkar med den. Helt kommer jag inte undan den då det finns minderåriga barn i släkten, så innan jag i år flyr till Thailand så är jag med på släktträffen.  Jag reser den 17 december för att fly julen men också för att återerövra landet. Landet jag var i när Bella blev påkörd. Landet jag i all hast lämnade för en 22 timmar lång helvetes resa. En resa jag gjorde utan att veta om Bella levde eller var död. Att hon var allvarligt skadad förstod jag men jag ville tänka att det värsta var att hon kunde vara förlamad, inte död. Läkaren hade nämnt någon kota och det tog jag fasta på i mina tankar. Förlamad – inte död.

Varför ska jag låtsas att allt är bra när det inte är det? För att det är vad omgivningen förväntar sig av en? För det är vanligt att drabbade får höra: nu måste du gå vidare, nu har det ju gått så lång tid? Många drabbade berättar om många otroliga kommentarer dom får motta. Jag fick höra att det är jobbigast i början, sen går tiden och man tänker mindre och mindre på den som har dött. Livet går vidare. Säkert sagt i all välmening av en ickedrabbad förälder. Men ack så fel. Jag har tänker på Bella dagligen och har så gjort sen sommaren 2014. Jag tänder ljusen för henne varje kväll, jag pussar hennes foto god natt.

I kväll ska jag skingra mina tankar med film. Jag ska aldrig mer ner i det kompakta mörkret jag hamnade i när Bella rycktes ifrån mig. Men vissa dagar är kampen kämpigare  än andra.

Det går att överleva sitt barns död. Men det är tungt och jobbigt och man gråter. Man har dagar som är hyfsat bra och man har dagar som är mindre bra. Det går i vågor och är inget man kan styra över. Jag kan vakna på dåligt humör och egentligen inte vilja stiga av sängen. Men jag gör det, för att jag måste och för att livet ska levas.  Man kan kämpa på för att få de mindre bra dagarna att bli lite lättare. Man laddar på med energi de dagar man gör saker man mår bra av. Sen dräneras man på energi de dåliga dagarna. För att orka måste man våga säga JA till livet. Inte lätt….. Livet blir sig aldrig mer likt och det finns ingen mening med att unga människor dör. Bella hade hela livet framför sig men en dag tog det bara slut. Sen den dagen lever jag med sorg och saknad.

En dag möter jag min tös igen men till dess ska jag leva här och nu. Jag har min son och honom vill jag följa. Utan honom hade jag nog aldrig överlevt. Jag hade gett upp så långt nere i mörkret var jag. Men min son var ljusglimten som fick mig att kämpa.

Till alla er föräldrar som kämpar med sorgen efter ett barn: ge inte upp. Det blir lättare att hantera smärtan även om det inte känns så den första tiden.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail
Facebookrss
Publicerat i Bella, Döden, Jul, ofrivilligt liv, Resor, Sorg, Thailand | 1 kommentar