30 juli 2014 är den värsta dagen i mitt liv. Sitter på en restaurang i Thailand och väntar på maten. Min vän nämner en trafikolycka och jag inser att det kan vara min familj. Tre bilar och ett släpp, vet att mamma skulle vara på den vägen med släpp då hon och hennes man ska flytta. Får tag på min son och får det bekräftat, läkaren ber mig resa hem omgående. Min dotter är allvarligt skadad, utgång oviss. De stod vid vägkanten med två bilar och ett släp. Bella hade upptäckt något som antagligen höll på att trilla av, vi vet inte helt säkert. Hon fixar till släpet, sätter sig i bilen och meddelar mormor att de kan fortsätta köra. Sen kommer det en jäkla smäll, Bellas bil far in i släpet som svänger sig och Bellas bil förflyttas framför den andra bilen. Hon hade inte en chans. Chockade lämnar vi restaurangen, bokar ut från hotellet och beger oss till flygplatsen. Får bara tag på en biljett, lämnar min vän på flygplatsen och beger mig hemåt. Från samtalet till jag får träffa min dotter går det 22 timmar. De värsta 22 timmarna i mitt liv.
