Länkkärlek och ett fint alster från en liten tös

Idag är det en bra dag och då passar jag på att ta vara på det och den känslan. Jag känner mig hoppfull idag och hoppas på ett positivt samtal inom kort. Dock var jag ute vid vägplatsen en stund hos Bella och grät en skvätt, pussade hennes foto och lovade att återkomma med nya blommor. De börjar vissna därute.

Jag upptäckte att en av mina bloggläsare har skrivit om min älskade tös och vårt öde Här på sin blogg. Hon skickade lite länkkärlek, och det värmde mitt mammahjärta. Kom att tänka på att jag de där första hemska dagarna även fick en hälsning från personalen på Lammets förskola i Veberöd där Bella hade jobbat under våren. Där medföljde ett kuvert som först gjorde så fruktansvärt ont att jag tänkte kasta det. Men så tänkte jag att det kan jag ju inte göra, någon fin liten tös har lagt ner stor möda att gör något fint till sin fröken Bella. Så jag la det åt sidan bland saker som gör för ont att gå igenom just nu.

Men efter att ha läst Linneas inlägg om mig och Bella beslöt jag mig för att åter öppna kuveret för att dela det med er. Vem nu än Maja är så har hon gjort mig glad för sitt fina alster som jag kommer att spara bland Bellas saker. En sak vet jag och det är att Bella också hade tyckt om det Maja har gjort till henne. En liten tös som älskade sin fröken Bella.

image

image

Maja: Jag önskar också att Bella kunde leva och komma tillbaka till oss igen.

Bella och jag hade snackat om hur hon skulle göra till hösten och hon ville tillbaka till Lammet. Hon tänkte varva jobbet där med hemtjänsten där hon jobbade under sommaren. Hon tänkte jobba så mycket hon kunde för att spara ihop till insatsen till ett hus med sin älskade Zimon. Nu blev det inte så, tyvärr.

Lev i nuet mina vänner och var rädda om varandra. Livet kan vända på en minut så skiljs aldrig åt som ovänner.

1969 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Glädje, Vägplatsen. Bokmärk permalänken.

4 svar på Länkkärlek och ett fint alster från en liten tös

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.