Nu jävlar…..

Jag borde ha vetat bättre än att planera in en anställningsintervju idag. Jag borde ha stanna hemma och dragit något gammalt över mig. Idag är det nämligen 11 månader sedan den där jävla trafikolyckan som förstörde mitt liv. Jag är på dåligt humör och det blev inte bättre av allt strul idag.

Jag hade varit ärlig och sagt vad jag kunde tänka mig och inte tänka mig när det gällde anställningen som jag skulle intervjuas för. Men allt går att lösa sas det, så jag körde dit idag. Sen hem till moster för lite fika i hennes kolonistuga. Dom har en liten kompis som gärna sätter sig på bordet och fikar på lite brödsmulor.

image

Under tiden ringde de från skolan och sa att de bara kunde erbjuda en semestertjänst. Tog inte ens reda på om de hade tänkt sig erbjuda den till mig för jag sa nej tack direkt. Det där som man skulle kunna lösa på vägen verkade de ha glömt. Jag sa redan från början att jag kan inte tänka mig en semestertjänst som sedan kanske kan bli en ferietjänst. De kunde inte ens lova mig att få följa med klassen upp så, nä tack, det är inget för mig.

Lämnade moster, missade avfarten till affären där jag skulle handla, insåg att jag behövde tanka också. Fick köra en omväg för att komma dit. Upptäckt att jag glömt min kofta hos moster, den enda svarta som jag har som passar mig. Ställer mig och väntar på ledig plats för tankning, när den kommer susar en volvo förbi mig och snor den. Redan dålig dag blev sämre. Vevade ner rutan och frågade om hon trodde att jag satt där och tittade på utsikten och om hon missat att jag stod på kö. In i affären och sen hem till moster och hämta koftan. Köpte blommor till Bella men längst vägen stod några fina så jag stannade och fyllde på buketten.

image

Elva jävla månader sen aset förstörde vårat liv. Jag hävdar fortfarande att aset kunde ha svängt vänster, och absolut hunnit påbörja en inbromsning eller byte av fil, utifrån polisförhör. Dock skedde inget sådant enligt vittnet som körde bakom utan aset körde bara rakt in i Bellas bilen. Alltså ingen som helst reaktionsförmåga, det vill säga, två personer utan reaktionsförmåga i en bil. Hovrätten nästa för mig för jag ska jävlar i det vara där för Bellas skull!!!!!!
Nya foto inlämnade och fotografering på plats ska ske av mig så att även de användas som bevis.”Min” sida har varit där ute och fotograferat och mätt. Kan man byta åklagare? Ska kollas upp men min advokat har semester nu.

Sverige och dess jävla rättssystem kan dra åt………

Körde bort till Bellas vägplats, pysslade lite med blommorna, spelade musik och snackade med henne.Kände mig lite lugnare en stund. Men nu jävlar är jag arg igen…….
Så är mitt liv nu, en jävla karusell, upp, ner, upp, ner………. Ge mig sinnesro snart. Måtte Hovrätten ta upp fallet inom kort, det är jobbigt att vänta. Helst vill jag att de inte prövar det alls, men så lätt ska det antagligen inte bli för oss.

”……GE MIG SINNESRO
ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA,
MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN
OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN”

2049 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, ofrivilligt liv, Sinnesrobönen, Sorg, Trafikolycka. Bokmärk permalänken.

4 svar på Nu jävlar…..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.