Stöttepelarna, tårar men också härliga skratt

Idag har jag både skrattat och gråtit. Först en föreläsning med jobbet på eftermiddagen där föreläsaren gav oss många skratt trots föreläsningens viktiga budskap att barn gör rätt om dom kan.

Föreläsningen var i Ystad och sammanföll med Stöttepelarnas kväll så jag gick dit. Har inte varit där på flera månader då jag mest går i Malmö. Så skönt att få prata och gråta om vartannat. Det känns i hela kroppen när man behöver göra det.

Sorgebearbetning har många faser och det är så mycket olika saker man sörjer. Hela ens liv har rasat och alla framtidsplaner krossats. Alla reagerar vi olika och det finns inga rätt eller fel.

Jag trampar framåt och har framtidsplaner igen. Jag har ett jobb som jag trivs på, jag har fått nya vänner, jag ska försöka göra smycken och bygga puzzel som avkoppling, jag börjar få bukt med min ätstörning, jag har städat lite grann och jag har börjat fundera på var och när jag ska resa nästa gång. Jag har bestämt mig för att inte grubbla över om jag ska eller inte ska sälja mitt hus förrän Samir har flyttat hemifrån igen.

Dagen då Bella dog rasade mitt liv och sedan dess flyr jag från allt som gör ont. Jag är en rastlös själ som inte längre har något fotfäste och inte vet var jag ska ta vägen.

Livet som blev är inte lätt men så länge jag finns, finns Bella. Jag kommer aldrig att sluta prata om och med henne. En sak har jag lärt mig: oavsett hur långt tiden har gått vill många att omgivningen ska våga prata om deras barn. Ta det till er om ni känner någon som mist ett barn oavsett ålder.

1049 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Arbete, Bella, Okategoriserade, Stöttepelarna. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.