Vilken vinter, jag är verkligen inte skapt för sån här kyla. Nä fram med sommar sol och värme nu.
Idag fick jag höra fina ord om min älskade dotter. Sånt värmer och är lite som balsam för själen. Man minns min tös och man vågar berätta det för mig.
Som jag har nämnt tidigare är min erfarenhet att många föräldrar vill att man pratar om deras barn, frågar om dom med mera. Glöm inte bort att våra barn för alltid är en del av oss som vi alltid kommer att älska och sakna. Mötte en mamma som nu saknat sin tös i över 20 år. Jag tänker direkt: hur orkar man leva så länge med denna fruktansvärda sorg? Hon berättade att än idag pratar de ofta om sin dotter. Så länge jag finns, finns Bella. Hon är en del av min familj för alltid.
Har redan bestämt mig för att jag varje jul när jag blivit farmor ska baka pepparkaks hus till Bella med mina barnbarn. Det ska bli en tradition att de bygger ett hus till faster Bella. ?
Inspirationen kom från Samirs mästerverk:
Samir känner ingen press (alls) att göra mig till farmor men jag tycker gott han kan snabba på lite ? Sen ser jag även fram emot framtida bonus barnbarn, den dagen Zimon är redo att gå vidare med sitt liv. Mina fina pågar ?





