Minns inte min ålder, magnesium är bra

Oj vad dagarna kan rusa iväg. Igår var det jobb och sedan en härlig kväll med goa gänget som förtvivlat försöker lära sig meditera med mera. Det är min hobby och de måndagarna är en härlig ventil i allt annat som händer och sker runt omkring mig.

Idag är snön äntligen borta och jag kunde stanna till hos Bella och bubbla lite med henne. Ibland lättar ångesten av de stunderna.

Jag äter magnesium för både den ena och den andra symptomen, uppenbarligen hjälper dom för jag kommer inte ens ihåg vilka symptomer jag hade den där dagen då jag gick in till ett apotek och diskuterade magnesium. Igår köpte jag en spray med magnesium (och en doft av lavendel) och fick rådet att spruta det på magen. Det skulle kunna hjälpa mig med min ångest. Sagt och gjort, 10 sprayningar på magen, sömntabletter och ett bolltäcke och jag sov väldigt bra. Sen kanske det bidrog att jag inte kom hem förrän sent igår kväll. Men det är absolut värt att testa ikväll igen. Fungerar det så är min förhoppning att kunna minska på mina sömntabletter. Finns en spray mot smärta också, ska kanske prova den med då jag har värk både här och där. Men först ska jag se om magnesiumsprayen fungerar. Borde gå iväg till läkaren med min smärta men inser att hen antagligen hänvisar mig till sjukgymnasten och det har jag banne mig inte tid med just nu. Jag har milt sagt häcken full.

Förra veckan diskuterades det åldrar och några elever ville veta hur gammal jag är. Jag kunde inte svara på frågan utan att tänka efter. Hur gammal är jag egentligen? Livet stannade upp och jag tappade räkningen. Kom snabbt fram till att jag är 44 år och i mitt stilla sinne insåg jag att jag blir 45 år i år. Hur kan det stämma?? Ja man kan milt sagt säga att jag känner mig blåst på livet, ena dagen skulle jag fylla 43 men livet hade rasatoch nu ska jag bli 45 år. Fast om jag ska vara riktigt ärlig så har jag inte varit 44 år längre än en månad, föddes en kall decemberdag för en herrans massa år sen. Så det är slut gnällt med åldern nu.

IMG_1150

En lycklig Jenny i Thailand, 4 månader senare rasade mitt liv och sedan dess är inget sig likt.

1304 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Arbete, Hobby, Okategoriserade, Resor, Vägplatsen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.