Tung känsla, lite sommarbilder och en älskad son

Vaknar med känslan av att inte vilja stiga av sängen för där uppe finns en massa ”måste göra” saker. Jamen varför gör du inte bara det då Jenny? Ja det kan man ju undra. Men med den känslan kommer även en tung, öm cementklump till kropp som strejkar. Hjärnan blir då stressad och överhettad. Den får kortslutning och det blir svårt att sålla och få fokus.

Så jag börjar dagen med en sen och låååång frukost. Anmäler mig till en yoga kurs på 5 gånger med start vecka 16. Min kropp skulle nog må bra av det. Nu är det bara att vänta på bekräftelsen om att jag kom med.

Efter två koppar te kommer jag fram till att jag ska titta på min ”att göra” lista och bocka av några saker idag. Så idag blir det en pyjamasdag med både jobb, film och kanske lite städning.

IMG_0368

Foto som jag tog förra sommaren ute i mosters kolonistuga. Min fina älskade son som passar maten min bror grillar 🙂

IMG_0365

Min bror påstår att jag aldrig grillar när vi träffas så jag fixade ett bildbevis på att jag gör det. Stod där ungefär lika lång tid som det tog att ta fotot 🙂

Min stora starka lillebror som hämtade mig på Kastrup och höll om mig hårt hela resan till sjukhuset i Lund när jag kom hem från Thailand. Min älskade son var också med, det gör ont än idag att han behövt vara med om allt det han varit med om. Han fyller snart 25 år men vill inte höra talans om det. Det svider, han vill inte fira nått nu när syster inte är med oss. Mitt mammahjärta gråter. Så här skulle inte hans liv bli.

1244 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Arbete, Familjen, Samir. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.