Har jag ingen självinsikt? Påskpresent från sonen

Vaknade idag och insåg att på fredag är det dags för spa och övernattning med kollegerna. Tittar på mina naglar, inga göre sig fina med nagellack som det är just nu. Men kommer måla tånaglarna ändå 🙂 Benen behöver rakas och fötterna är lena och fina efter fotbadet i veckan. Rotar i badrumslådan och hittar en ansiktsmask och här sitter jag nu, rosa och fin.

image

Har jag ingen självinsikt som lägger ut ett sånt här gräsligt foto? klart jag har men jag är inte ytlig och just nu är det så här jag ser ut.

Efter masken och frukost blir det duschen för att senare åka med en vän till Ikea.

I går kväll kom sonen hem med en påskpresent till mig. Jag drömde om Bahamas och han om Libanon. Det bidde 120 kronor till nya lotter. Han är inte så mycket för skriftliga kärleksförklaringar men denna räcker gott och väl:

image

image

Min fina älskade son som sörjer sin syster. Glöm inte bort att han också har sorg. Frågar ni honom hur det är med mig så glöm inte att fråga detsamma om honom. Han har dubbelsorg, han sörjer och han ser sina föräldrar sörja. Min fina älskade son som jag älskar så mycket. En del i min sorg är att jag sörjer att han mår så dåligt för att han sörjer sin syster. Sorg handlar om så mycket och så många olika delar. Jag bearbetar olika faser och saker i min sorg. Och det tar tid, det får ta tid. Att stoppa undan sorgen är inget alternativ för den kommer ändå ploppa upp för eller senare. Därför väljer jag att ta itu med den och bearbeta den allt eftersom det kommer saker jag behöver bearbeta.

1149 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Kärlek, Samir, Sorg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.