Efter en krasch är det inte mycket med mig

Igår kraschade jag rejält men hade ingenstans att släppa ut min ångest och ilska då jag inte vill visa Samir den sidan av min sorg fullt ut. Han har haft det tufft så att det räcker. Men att jag var arg undgick varken honom eller grannarna när jag åkte hemifrån och smällde igen dörren så att en tavla i mitt sovrum trillade ner. När jag får såna krascher behöver jag slå och skrika av mig ångesten. Faktiskt väldigt vanligt att man gör så, man behöver avreagera sin ångest. Igår hade jag inte den möjligheten.

Det händer inte så ofta nuförtiden att jag behöver göra det men första tiden var det väldigt vanligt. Då var jag ofta ute vid vägplatsen och skrek ut min ångest, dold av ljuden från alla bilar som passerade. Jag har slagit kuddarna här hemma och bankat i sängen. Jag har skrikit  och gråtit i bilen och i kuddarna jag har i sängen. Riktiga vrål av sorg, ångest och smärta.

När jag la mig kom tårarna och befriade kroppen från en del av den ilska och ångest som jag hade samlat på mig. Idag är det dagen efter, dagen efter en krasch. Då är jag helt slut med huvudvärk. Var på jobbet och gjorde bara precis vad jag måste göra, mer ork fanns inte. Hela kroppen värker och jag ska försöka få tid för massage i veckan. Börjar på allvar fundera på om det är något med min kropp som man kan diagnostisera förutom ren lathet. Jag skyller på att jag ligger för mycket och motionerar för lite. Men är det bara därför som jag har denna värk? Jag vet inte men tröttsamt är det. Har anmält mig till en yogakurs som börjar om ett par veckor. Kanske det kan vara till hjälp. Återstår att se.

På väg till jobbet fick jag stanna för ankorna som var på till dammen.

image

image

Fann något nytt mystiskt i min trädgård 🙂 Snyggt va?? Kanske något för den som har brist på förvaringsplats till sina däck? Lite murgröna i hålen i mitten hade kanske varit snyggt?

Väntar än på svar från ett försäkringsbolag huruvida de går med på att betala fortsatt terapi eller ej. Jag har förberett mig för ett nej så slipper jag bli besviken. Alternativ två är att få gå hos en psykolog via vårdcentralen.

Blir sängen tidigt ikväll så att jag får tillbaka lite ork och energi.

1372 visningar totalt 1 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Arbete, Sorg, Terapi. Bokmärk permalänken.

2 svar på Efter en krasch är det inte mycket med mig

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.