Bok, film och en satans ångest

Suttit ute i trädgården och påbörjat en ny bok. valet blev ”De förklädda flickorna i Kabul”. Den visar på hur svårt det är att vara flicka i vissa länder, att de inte har samma förutsättningar och rättigheter som pojkarna. Tänk att man som förälder ska känna sig tvungen att göra om sin flicka till en pojke? Att man anses som dålig kvinna om man inte föder en son. Man gör det också för att man vill visa sin flicka allt hon kan få göra och uppleva om hon ser ut som en pojke. Just för att man vill att hon ska få göra samma saker som pojkarna. Saker som är självklara för oss i väst oavsett kön. Grrrrr….. Berättar inte mer om boken men jag kan varmt rekommendera er att läsa den. Fortsätter inte på den ikväll då jag har rasat ner i den mörka ångesthålan. Berättar mer om varför ångesten dök upp lite längre ner här på inlägget.

image

Hittade till slut filmen jag letat efter sedan jag  var i Kefaloni. Som jag har letat, hittade den på Tradera och idag kom den i brevlådan. Att jag vill se den igen beror på att den till viss del är inspelad i Kefalonia och då bland annat på Myrtos beach.

image

Hade tänkt se den ikväll men somnade i soffan i eftermiddags och vaknade med värsta ångesten. Drömde om Bella och att hon var död, att sen vakna och inse att det stämde tog fruktansvärt hårt. Det var som att få en rejäl käftsmäll och jag gick ner för räkning direkt. Kanske kom drömmen för att jag idag har varit och beställt blommor till helgen. Två år, två år sen livet rasade och sorgen, saknaden, ångesten och tårarna blev en del av min vardag. Nu vill jag faktiskt bara ta sömntabletter, ångestdämpande och lägga mig med en förhoppning om att smärtan inombords ska ha mattats av imorgon när jag vaknar. Ångest gör ont, fruktansvärt ont.

Jag saknar min tös och verkligen hatar livet utan henne.

1088 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Bella, Döden, Sorg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.