Suttit ute i trädgården och påbörjat en ny bok. valet blev ”De förklädda flickorna i Kabul”. Den visar på hur svårt det är att vara flicka i vissa länder, att de inte har samma förutsättningar och rättigheter som pojkarna. Tänk att man som förälder ska känna sig tvungen att göra om sin flicka till en pojke? Att man anses som dålig kvinna om man inte föder en son. Man gör det också för att man vill visa sin flicka allt hon kan få göra och uppleva om hon ser ut som en pojke. Just för att man vill att hon ska få göra samma saker som pojkarna. Saker som är självklara för oss i väst oavsett kön. Grrrrr….. Berättar inte mer om boken men jag kan varmt rekommendera er att läsa den. Fortsätter inte på den ikväll då jag har rasat ner i den mörka ångesthålan. Berättar mer om varför ångesten dök upp lite längre ner här på inlägget.
Hittade till slut filmen jag letat efter sedan jag var i Kefaloni. Som jag har letat, hittade den på Tradera och idag kom den i brevlådan. Att jag vill se den igen beror på att den till viss del är inspelad i Kefalonia och då bland annat på Myrtos beach.
Hade tänkt se den ikväll men somnade i soffan i eftermiddags och vaknade med värsta ångesten. Drömde om Bella och att hon var död, att sen vakna och inse att det stämde tog fruktansvärt hårt. Det var som att få en rejäl käftsmäll och jag gick ner för räkning direkt. Kanske kom drömmen för att jag idag har varit och beställt blommor till helgen. Två år, två år sen livet rasade och sorgen, saknaden, ångesten och tårarna blev en del av min vardag. Nu vill jag faktiskt bara ta sömntabletter, ångestdämpande och lägga mig med en förhoppning om att smärtan inombords ska ha mattats av imorgon när jag vaknar. Ångest gör ont, fruktansvärt ont.
Jag saknar min tös och verkligen hatar livet utan henne.
