Anitas fina tavlor, mässa i Sjöbo för min del

Har du för mycket tid över nu denna helg så tipsade jag om min vän här på bloggen den 22 mars (inte lärt mig än hur jag länkar till äldre inlägg, en sak i taget). Hon gör fantastiska tavlor väl värda att se om ni ändå är ute och kör på Konstrundan nu i påsk. Som jag tidigare nämnt använder jag ibland foto från hennes blogg och kan ni hitta henne under rubriken Bloggar här på min sida.

10435522_10152685750293759_8502638403631564445_n

En av Anitas fina tavlor.

Själv funderar jag på om jag ska till en mässa i Sjöbo: http://halsomassan.123minsida.se/

”Här finns möjlighet att prova på olika spännande Alternativa behandlingar / terapier, hälsokost, provsmaka hälsoprodukter, vackra smycken, hudvårdsprodukter och mycket mera. Här finns också möjlighet att beskåda och köpa vackra konsthantverk. Konstnärer ställer ut sina tavlor på mässan mm. Försäljning av många olika spännande och vackra föremål. Spirituell/Medial vägledning”.

Jag behöver fylla på med lite energi och sådana här mässor är väldigt trevliga att gå på, man kommer aldrig hem utan någonting. Ibland får man med sig lite kloka ord, (läkande) te eller en massa intressanta broschyrer med mera. En gång fick mina fötter lite välbehövlig gratis massage, sånt tackar man väl inte nej till?

Ännu en helg full av traditioner, ännu en smärtsam del av livet att gå igenom utan min älskade tös. Allt man går igenom första året gör man för första gången och det gör lika jävla ont varje gång. Förra året vid denna tidpunkt var jag lycklig och och längtade till semestern och härliga veckor i Thailand till sommaren. Vilken jävla käftsmäll jag har fått av livet. Vägrar längta till sommaren, det innebär att den smärtsamma dagen återigen ska komma, dagen då trafikolyckan var, dagen då jag äntligen kom fram till Bella bara för att få veta att hon var död, DÖÖÖÖD!!!!!

FUCK TRAFIKOLYCKOR!!!

Just nu har jag själv svårt för att se hur livet ska kunna gå vidare, men jag hoppas att det vänder en dag. För naturligtvis tänker jag framåt men ibland faller jag och är tillbaka till ruta ett. Sen upp igen och kämpa vidare och sen falla igen. Ja så ser tyvärr mitt liv ut just nu. Jag kan börja gråta över precis vad som helst. i morse grät jag för att mina sista par byxor jag kom i gick i sönder. Öppnade garderoben och insåg att jag verkligen inte har något som passar. Grät lite till men kom till slut på att det finns en affär i Sjöbo som jag inte kopplar ihop med Bella så idag var jag där och köpte två par nya byxor i storlek betydligt större. Jag bryr mig inte om att jag har blivit större, det är bara det att jag verkligen inte vill köpa kläder. Jag har inte kommit dit än att jag kan unna mig något utan att tänka på att Bella aldrig mer få göra samma sak. Jag vet att jag inte ska tänka så men nu gör jag det och det är något jag från och till måste bearbeta med min terapeut utöver allt annat hon hjälper mig med. På intyget till rättegången skiver hon att jag förväntas behöva fortsatt behandling hos henne året ut. Ja vad ska man säga? Det är hon som är proffset och jag är väldigt tacksam för att jag fann henne. Personkemin är viktig och här klickade det direkt. Tack och lov, hon har varit till stor hjälp dessa månader.

Varför? Varför min Bella?

1339 visningar totalt 4 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Påsk, Sorg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.