S som i söndag, sorg, smärta…….

Äntligen kom den där efterlängtade sovmorgonen och jag vaknade pigg och utvilad. Tvättade och dammsög, fikade och fixade lite jobb. Sen var det helt plötsligt kväll.

Har börjat läsa en bok om sorg, en bok som är skriven av en präst och en psykolog. Känner igen mig och det är skönt att få bekräftat att sorgen är olika och det finns ingen manual för hur man ska sörja. Det finns inget rätt eller fel. Denna blogg handlar om mitt liv och här kan man läsa hur jag hanterar sorgen efter min tös. Kanske inte precis så som man tycker att jag borde göra det. Jag borde enligt andra: gå vidare med livet, ta mig i kragen, leva här och nu för en dag kan det vara försent (som om inte jag vet hur snabbt livet kan förändras), sluta älta… ja listan kan göras hur lång som helst. Och det är andra som tycker, inte jag.

image

Själv går jag i terapi, försöker lära mig hantera hatet och ilskan som jag bär på, tar en dag i taget, försöker skaffa mig ett nytt liv och skaffa mig livskvalitet. Lägg där till att jag försöker att inte låta sorgen äta upp mig, jag försöker känna (äkta)glädje igen, jag försöker njuta av (det jävla) livet och jag kämpar på med att finna framtidsplaner.

Utåt ser jag nog ganska normal ut, jag ler och skrattar och jag umgås med folk. Inuti gråter jag och kämpar för att orka ta mig igenom ännu en dag som ska bli en vecka, en månad, ett år och sedan flera år. Varje år ska jag uppleva en fruktansvärd årsdag, en födelsedag och flera högtider som är smärtsamma då Bella inte får vara med. Alla dagar är smärtsamma men vissa dagar blir det så extra uppenbart att Bella saknas oss. År ut och år in, inte låter väl det så lockande? Men det är så min verklighet är sedan sommaren 2014. Jag behöver inga goda råd om hur jag ska hantera min sorg, jag får hjälp av en terapeut och det räcker.

Jag är fortfarande i en svacka sedan Bellas födelsedag förra helgen. Men jag är på väg åt rätt håll. Uppåt……… Och nej, jag är inte deprimerad, jag lever med en fruktansvärd sorg.

Jag är en omtänksam och kärleksfull mamma som absolut inte har glömt bort min son som betyder lika mycket för mig som Bella. Han vet att han är älskad och vi skrattar och skojar tillsammans. Jag kan inte blogga så mycket om den delen i mitt liv då han inte vill det och det är något jag respekterar. När jag väl bloggar om honom så har han godkänt det.

image

Min älskade påg, så fin och omtänksam. En påg med ett stort hjärta. Min stolthet och mitt allt. <3 <3 <3

1003 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.