Att leva i sorg men ändå ha kraft att hjälpa andra. Det upplever jag varje dag inne på VSFB:s facebookgrupp. Den gemensamma nämnaren är att vi har förlorat våra barn, i olika åldrar av olika orsaker. För mig betyder det mycket att ha kontakt med föräldrar som vet vad jag går igenom. Jag ger och jag får energi för att orka vidare på denna livsväg som blev min.
Efter fiaskot igår med ett bad som inte blev så varmt satsade jag stort ikväll. Jag kokade vatten och tillsammans med det som kom från varmvattenberedare så blev det ett ljuvligt bad. Inget jag lär göra varje dag. Men när jag väl känner för det så är det värt allt besvär.
Provade min nya mixer idag. Blev hur gott som helst.
Saknar Bella varje dag. Är tacksam för att jag har Samir, min fina älskade påg. Är även tacksam för att Zimon finns kvar i vårt liv, Bellas fina goa pojkvän.
Jag har kommit långt i min sorgbearbetning men hatet och ilskan finns kvar. Om än mer kontrollerbart. Terapin har varit min räddning. Där har jag fått ösa ur mig alla mina olika känslor och fått hjälp att reda runt bland dom.
Min älskade tös som dog en sommardag 2014. Vållande till annans död, vårdslöshet i trafiken. Det ger inte mycket till straff. Två års villkorlig dom och skadestånd, vilket hån. Livstids straff fick alla vi som älskar Bella.
