Fadderbarn, stötta de som har det sämre än en själv

Sonen har åkt till Stockholm över helgen med sina kompisar. Själv var jag hos en vän igårkväll och åt pizza och pratade om vårt fadderbarn i Tanzania. Vi hjälper en flicka till möjligheten att studera och vi skickar ibland ner en slant till sånt hon behöver. Nu var det dags igen för en slant men flickan hittades inte på skolan. Har hon slutat studera och i så fall varför?

En kille vid namn Erik hade fått veta att jag och min vän är hans faddrar. Naturligtvis stödjer vi honom och organisationen ska undersöka vidare var flickan tagit vägen. Vi valde att sponsra en flicka då det i fattiga familjer oftast är flickan som inte prioriteras när det gäller utbildning.

Jag är trygg med att skicka pengar och sponsra ett fadderbarn då det går via Tandalaföreningen som även Idalaskolan i Veberöd samarbetade med i många år. Vi hjälpte tillsammans med eleverna en skola i Nzega, Tanzania. Vi sponsrade så att alla elever garanterades en kopp om dagen med majsvälling. Allt för att orka studera.

Passade på att ge bort mina pantflaskor idag. Samt lite hygienorodukter. Även en ”tiggare” eller hemlös uppskattar att få känna sig ren. Jag fortsätter att samla in och lämna bort. Både kläder, hygiensaker, sovsäckar/täcke med mera. Först och främst går kvinno- och barnkläder till Fryshusets projekt Barn till ensamma mammor. Sedan lämnas även till människor på gatan eller till Stads missionen i Malmö.

Min pappa var en period i sitt liv hemlös. Jag hoppas innerligt att han då inte bara möttes av förakt utan även för lite medmänsklighet mitt i hans misär. Det är ingen hemlighet att min pappa var alkoholist i hela sitt liv. Men det är sorligt att han aldrig klarade av att ta sig ur det. Jag önskade många gånger att han skulle bli frisk. På grund olika omständigheter (sjukdom tror jag) var han nykter de sista åren men då var han i så dåligt skick att han ändå inte fick det liv jag önskade att han skulle få. Men 1 1/2 år innan han dog fick vi kontakt igen efter 18 års tystnad. Jag hade valt bort honom i mitt liv eftersom att han ändå mer eller mindre aldrig var nykter. Jag ångrar inte det men jag är tacksam för att vi hann återfå kontakten innan han dog.

Bakom varje människa finns en historia och vi ska inte vara så snabba att dömma varandra.

Idag myser jag med min brorsdotter.

En lite tös som kom till familjen 4 månader efter att Bella dött. Jag kunde inte knyta an till henne första tiden i hennes liv. Jag orkade inte med att älska fler om jag ändå bara ska förlora dom. Men idag är hon fasters tös ❤

Saknar min egen tös så att det värker i hjärtat. ❤?❤?