Så stolt över min son, försenat bagage och renovering

Säga vad man vill men min son har lite otur med sitt bagage när han är ute och reser. För ett par månader sedan kom hans bagage hem fem dagar efter honom. Igår rest han till Libanon igen men bagaget kom inte fram. Möjligtvis får han det imorgon. Tilläggas kan att de var tre personer som reste men ingen av dom fick sitt bagage på flygplatsen.

Sonen gick motvilligt med på att fotograferas tillsammans med sin mamma innan han reste iväg. Min fina älskade påg <3<3<3

Medan han är borta ser jag till att få lite gjort i huset och trädgården.

Här stod innan ett murket svart staket, finns mer kvar att göra.

Staketet ligger numera tillsammans med sånt som ska till tippen.

Rummet är snart helt tömt och ska fixas till av Samir, min egna snickare. Fruktansvärt stolt över honom. Han orkade med att skola om sig när han precis förlorat sin syster i en tragisk trafikolycka. Det visade sig bli fruktansvärt bra att byta arbetsgivare/yrke, och han är duktig på sitt nya yrke. Kanske inte helt opartisk där inte men det bjuder jag på. Jag har informerat honom om att det eventuellt ska byggas ett trädäck vid ingången nästa sommar. Ett trädäck där vi kan grilla och äta.

Halva gräsmattan blev också klippt och möbler sålda. Summerar dagen: den blev bra och här hände en hel del.

Imorgon är det en ny dag och jag har mer att göra här hemma. Denna helg har jag avsatt till huset. Här ska fixas och trixas, här ska bli mysigt igen och fyllas på med harmoni. Jag har valt att bo kvar och känner att jag måste fixa till det lite grann, göra om det och förnya det.

953 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Arbete, Döden, Glädje, Okategoriserade, Resor, Samir, Sorg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.