Livet kan svänga snabbt

Samirs resa blev inte riktigt som han tänkt sig. Han kom till Libanon igår och samma dag dog hans farmor utan förvarning som jag har förstått det. Än en gång är jag i fel land när mina barn behöver mig som mest. Men vi har telefonkontakt och han har sin släkt där så han är i alla fall inte ensam och hans pappa kommer flyga dit. Det som är jobbigt för mig är att han ska behöva uppleva ännu en begravning av släktmedlemmar. Tror att jag tar det hårdare än honom. Nu har han i alla fall fått sin väska levererad och ikväll är han ute på trevligheter.

Själv har jag ännu en dag fixat med hemmet. Sålt en lampa och en matta via Facebook, mer ska läggs ut. Jag röjer rejält och gör mig av med saker. Min vän har varit här och kopplat bort elen och tittat på isoleringen och gett mig lite tips. Tips som jag ska förmedla min son snickaren när han kommer hem.

Fikade med en gammal arbetskamrat/vän och nu sitter jag med fötterna i en balja. Man glömmer lätt bort att vårda dom och ändå är det dom som varje dag bär runt på ens kropp och trängs ner i ett par skor.

Allt på bilden + lite till är nu sålt.

Min biologiska pappa som aldrig lärde  känna sina barnbarn. Tragiskt det med men hans missbruk orsakade det och jag vet att han önskade att det hade varit annorlunda. Skönt att jag hann få veta det innan han dog. Vi hade ingen kontakt på 18 år. Dessförinnan var den väldigt sporadisk, nästintill obefintlig. Men vi fick ca 1 1/2 år innan han dog och jag hann få veta att han i alla år har tänkt på mig. Jag har förlåtit honom för att han aldrig var där som alla andras pappor var. Det gjorde ont som barn. I dag minns jag honom med värme och större delen av mitt liv har jag haft en annan farsa som funnits där för både mig och mina barn. Farsan blev barnens morfar. <3

990 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Döden, Familjen, Resor, Samir, Sorg, Vänner. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.