Känner mig ensam

Är på väg hem till Samir men han har ännu inte kommit hem från jobbet och jag känner mig ledsen och vill inte vara ensam. Julen har kommit till butikerna, det känns som ett hån. Får en impuls utanför Caroli City när jag möter en ung tjej som ”tigger”. Jag går fram till henne och frågar om jag får bjuda på en kopp kaffe. Vi går iväg till ett café och jag frågar om hon vill ha nått att äta. Hon tackar nä då det är dyrt, men det blir en macka ändå. Vi sitter pratar och berättar för varandra om våra liv. Jag frågar om det är något hon behöver ex kläder. Hon berättar att hon inte har nått täcke och att hon, hennes man (han säljer tidningen Faktum och hon tigger) och syster sover i parken. Hemma i Rumänien har hon 4 barn.Vi bestämmer att vi ska träffas igen och så ska hon få mina sovsäckar. Vi fortsätter att prata. Hon säger till mig att jag inte behöver vara ledsen, min dotter har det bra hos Gud. Vi går förbi Ica innan vi ska ta adjö av varandra och jag frågar om hon behöver nått. Hon svarade först nä men sen blev Schampo och balsam svaret. Jag ger henne 100 kr som gåva från min älskade tös. Summan av denna träff är att jag erbjöd henne fritt vad som helst. Hon bad inte om mer än precis det nödvändigaste, täcke o schampo. Men Hon gav mig tröst och sa att Gud tar hand om min dotter så jag ska inte vara ledsen. Och att hon skulle be för mig och min familj. Vi kramades innan vi skildes åt.
Jag tror inte hon förstod fullt ut hur mycket tröst hon skänkte mig med sina ord.

2034 visningar totalt 2 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Eu-emigranter, Jul, Sorg. Bokmärk permalänken.

4 svar på Känner mig ensam

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.