Sitter ute på balkongen på ett hotell någonstans i Thailand, ja närmare bestämt på Koh Chang. Tittar på Facebook och ser alla lyckliga som önskar god jul kors och tvärs. Jag har svårt för det sen Bella dog, det finns ingen god jul och inget gott nytt år. Man visar sina fina julbilder, jag lägger upp mina bilder från Thailand. Själv vill jag bara gråta, saknaden tar över och jag tittar in i gruppen VSFB. Där finns de familjer som precis som jag har det tufft nu. Alltid tufft men ändå extra tufft när julen är här. Tillåter mig att tycka synd om mig själv en stund, sen får det räcka. För jag vet, någonstans inom mig att alla har sina ok, sina problem. Det man ser på Facebook är bara yta.
Jag ringer hem och pratar med min son, sen känns allt mycket bättre. Känner en enorm tacksamhet att jag har honom och att vi har en bra och nära relation. Inser att jag i år har valt helt fel plats att vara på, det är hemma jag vill vara. Men nu är jag i Thailand, unnar mig god mat och en massa massage. Tar dagarna som dom kommer, solar, badar och läser. Kopplar av och laddar på med energi.
Saknaden lever jag med och kommer alltid få göra. Varje dag tänker jag på min älskade Bella. Det var ju inte så här våran liv skulle bli.
