Camping, hobby och ett hjärta i sten

Nu är det 6 år sedan Bella dog. I morgon är det årsdagen för hennes död. Det märks i kropp och själ att den dagen är på väg. Det är som om sorgen finns i kroppens celler och på något vis vet om när det är jobbiga dagar på intågande.

Precis som förra sommaren tänkte jag i år åka till Thailand för att få annat att tänka på under min semester. Denna gång 3 veckor då jag tyckte 5 veckor ensam var lite väl länge. Men precis som för många andra blev inte den resan av. Nu väntar jag som så många andra på besked om jag får tillbaka mina pengar.

Min semester blev istället en vecka camping i Blekinge. Hälften regn och hälften solsken.

När Bella dog var jag helt säker på att jag aldrig mer skulle campa. Det var något jag gjort med mina barn men plötsligt fanns en av dom inte kvar. Aldrig mer……. av väldigt mycket. Gjorde mig av med all utrustning.

Men en dag kände jag att jag nog kunde campa ändå och köpte ny utrustning. I år är det andra gången jag campar och jag var ute och vandrade och lagade mat i naturen. Mysigt, avkopplande och rogivande.

Ni som har läst bloggen förut minns kanske att jag har nämnt att när ens barn har dött blir det ett himla tjat om att gå vidare med livet, göra sånt som ger en glädje, att skaffa sig en hobby med mera. Just detta med hobby hakade jag upp mig på. För vad är egentligen roligt att göra när livet har slagits i spillror? När ens barn har dött? För mig tog det 6 år att hitta en hobby. Jag fann vandringen, laga mat ute i naturen och lugnet det ger av att vara ute i skog och vid vatten. Detta tänker jag fortsätta med så från och med nu har jag en hobby. Check på den!! Glädje och meningen med livet har jag tack vare min älskade son. Men jag har lovat att inte bara överleva utan även leva. Inte bara för hans skull utan även för min egen skull. Ett löfte jag håller.

Min fina älskade tös för många år sedan.

Ibland hittar jag stenar i formen av hjärtan. De ser jag som en hälsning från Bella. ❤❤❤