Det tog tid, ja flera år. Men så i år kom julkänslan tillbaka. Jag kände att jag återigen ville ha julmys. Gran, tomtar och julmusik. Var i Ullared i höstas, gick igenom julavdelningen då bland annat en gran stod på inköpslistan. Men det gick inte, jag mådde illa och kände att jag inte var redo. Sorgen sköljde över mig. Accepterade läget och tänkte att det får vara så då. Ingen gran i år heller. Jag slängde min julgran och en massa andra grejer när Bella dog. Aldrig mer……. aldrig mer……
Började se julfilmer, många filmer. Julkänslan började komma. Bestämde mig för att göra ett nytt försök. Åkte till Malmö, köpte gran, julgransmatta, glitter, ljusslinga och julgranskulor. Hemma igen gick jag ut till förrådet och plockade fram mina tomtar som jag inte rört sedan Bella dog för 6 år sedan. Julpyntade hemmet och spelade massor av julmusik. Jag kunde äntligen mysa i mitt julpyntade hem. Julkänslan har börjat återkomma.
Högtider är ofta tunga och jobbiga att ta sig igenom när man har förlorat ett barn. I mitt fall min 19-åriga dotter som älskade julen.
Kan vara svårt för icke drabbade att förstå hur smärtsamt det är och hur förändrat livet blir. Hur tufft det är att finna en balans i livet igen. Att livet plötsligt delats upp i livet före och livet efter. Det är inte en sorg som går över. Man slutar inte sakna sitt barn.
Satsar på min nya hobby att vara mer ute i naturen. Det är så läkande för kropp och själ. Provade mina nya skor idag, vandrade och fikade vid Dalby stenbrott. När man tappar fotfästet i livet tjatas det gärna om att man måste göra saker man tycker om, saker som man tycker är kul. Men helt ärligt, vad är kul när ens barn har dött? Inget, absolut inget är mitt svar. Man måste skaffa sig en hobby fick jag höra. Så nu har jag gjort det, tog sisådär 6 år bara. Känns som att det passar mig, gillar campinglivet och nu utökar jag det intresset med vandringar.
