Julen 2021

Nu har det gått sju år sedan jag miste min dotter i en bilolycka. Julen är återerövrad och jag har haft fina dagar med familjen.

Året som gått har varit känslomässigt tungt och jag har pausat all aktivitet/åtagande med föreningen VSFB (Vi som förlorat barn). Har inte orkat stötta andra. Första året var värst, fjärde året kanade jag ner i mörkret igen. Fjärde året är enligt forskning ett år då många med sorg dippar men man vet inte riktigt varför. För mig var det skönt att få höra detta under en föreläsning om sorg som jag var på via VSFB. För jag kunde inte själv förstå varför jag helt plötsligt dippade när jag känt att allt börjat gå på rätt håll. Tänkte att nu blir allt bara lättare. Ack så fel jag hade. Sjunde året blev tungt men inte så tungt som fjärde året. Åren däremellan har varit hanterbara. Man lär sig att leva med förlusten av ett barn men man slutar aldrig att tänka på barnet. Sorgen sköljer över en när man minst anar det. Fortfarande efter sju år pratar jag om min dotter. Det är så läkande att kunna göra det. Jag har för alltid två barn.

Detta år har också varit ett år där jag förverkligat min dröm om att säsongscampa. Dock blev det ingen husvagn utan ett stort tält. Säsongsplats 2022 är bokad och jag ser fram emot april när det drar igång igen. Jag har upptäckt att jag mår bra när jag är ute i naturen och vandrar, lagar mat, kopplar av eller bara är. Det är väldigt läkande att vara ute i naturen. Jag sover väldigt bra när jag tältar.

Nytt tält och ny bil 2021
Pågarna hjälpte mig med golv och tält.
Provade mitt vandringstält på Ven.
Ronneby Brunn SPA

Har alltid tänkt mig att fira min 50 – årsdag utomlands. Men pandemin gjorde att jag tänkte om. Så jag bokade in tre nätter på Ronneby Brunn SPA med flera behandlingar. Kom hem pigg och utvilade på lille julafton och spenderade kvällen med familjen.

7682 visningar totalt 21 visningar idag
Facebooktwitterpinterestmail
Facebookrss

Om Jenny Borg

Mamma till två barn, en son och en dotter, som en dag fick ett brutalt uppvaknande av hur sårbart livet kan vara. Sommaren 2014 hände det som jag aldrig trodde skulle hända mig. Min dotter dog i en trafikolycka två månader innan sin 20-årsdag. Sedan den dagen lever jag ett ofrivilligt liv med bara ett barn här på jorden, min son Samir. Mitt andra barn, Isabell, har jag på andra sidan så numera är jag även en änglamamma. Jag är tacksam för att jag får fortsätta vara en del i Zimons liv, Bellas pojkvän. Nu måste jag lära mig leva ett nytt liv, ett liv jag inte själv har valt, ett liv jag inte vill ha. För livet jag själv har skapat finns inte längre. Mina två barn är min stolthet, mitt liv och det mest värdefulla jag har. Mina barn är båda lika mycket älskade men idag får jag visa min kärlek på olika sätt till dom. Ingen skulle behöva överleva sina barn. Denna blogg kommer att handla om min väg tillbaka till livet, ett liv med livskvalitet. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva. Om du vill kan nå mig på Jenny@mittofrivilligaliv.se
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.